Fingervante, teckenspråk och konfirmationsläger

Kan en fingervantet, teckenspråk och konfirmationsläger har något gemensamt?

 

I somras hade jag möjligheten, som dessutom var en riktig förmån, att jobba på ett konfirmationsläger.

 

Det är en utmaning på många olika sätt att vara närmare 40 personer som lever dygnet runt med varandra i över tre veckor, men en härlig utmaning! Där var och en på olika sätt bidrog med sina kunskaper och erfarenheter, delade  både dem och nya upptäckter med varandra. 

 

Varje dag hade sin tydliga struktur som på så sätt skapade en grundtrygghet; "upp ur sängen, äta frukost, borsta tanden, hissa flaggan..."

Alla borstar vi tänderna i olika takt så den tid mellan alla hade borstat tänderna tills nästa aktivitet skulle dra igång användes för att samlas ute på gårdsplanen, där bl.a. en och annan gåta klurades på för att fördriva tiden.  



 

Syntolkning: En grå fingervante mot en vit bakgrund

 

 

En morgon ställdes följande gåta: "Man går in genom en dörr och kommer ut i många rum, vad är det"?

 

Det tålde en hel del funderingar, man går in genom en dörr och kommer ut i många rum... Vad kunde det vara? Var det stora entrédörren in till gårdens huvudbyggnad? Den ledde ju in till en enorm hall och därifrån kunde man sedan gå in i flera andra rum. Med det var inte rätt svar. Funderingarna fortsatte.

 

Till sist var det någon som utropade: "är det en fingervante"?
Ja, rätt svar på gåtan var en fingervante! Man för ju in sin hand genom ett hål men varje finger har ju sedan möjlighet att leta sig in i många andra rum (fingrar).

 

 

Vad kan nu en fingervante, teckenspråk och ett konfirmationsläger ha med varandra att göra?

På detta konfirmationsläger fanns flera deltagare som hade teckenspråk som sitt första språk. De hade själva valt att delta i ett integrerat konfirmationsläger där det fanns deltagare med och utan funktionsvariationer, hörande och döva.

Det som redan från början var en mycket tydlig tråd som löpte genom varje dag och dygnets alla timmar var att alla använde teckenspråk.
De flesta av deltagarna hade använt teckenspråk på ett eller annat sätt men några hade det inte. Av ledare och personal varierade kunskaperna men alla var väldigt motiverade och intresserade utvecklingskurvan pekade hela tiden brant uppåt.

Det gjorde otroligt mycket för deltagarna att se att teckenspråk användes överallt, hela tiden.
I allt från allmän information, gruppsamtal, snacket runt matbordet, lekar och aktiviter, konfirmationsundervisningen, lägerbålen eller enskilda samtal. Jämt och i allt!

Åter till fingervanten.
Vi vet att ingen lär sig teckenspråk flytande på tre veckor, men man kan göra en otrolig utveckling på denna tid, i synnerhet när det pågår språkbad dygnet runt.
Attityd, förståelse för vikten av att få kommunicera på sitt modersmål och motivation är betydande faktorer. Jag såg det hos dem alla och det gjorde också de deltagare som hade teckenspråk som sitt första språk!




 

Om vi återgår till gåtan: "Man går in genom en dörr och kommer ut i flera rum" och svaret är en fingervante.
Försök sedan se det som en bild av en fingervante där dörren är det hål handen träs in genom för att sedan ges möjlighet för varje finger att hitta ut i varsitt eget "rum".

Om fingervantens ingång/dörr motsvarar det utrymme där alla på lägret oavsett nivå använde teckenspråk i allt de gjorde och sa.
Ja, nivån i detta utrymme varierade från tecken som stöd till fullt teckenspråk, men alla förstod och fick tillgång till samma information vid samma tillfälle.

Vantens fingrar får sedan representera de mindre grupper konfirmanderna delades in i. I vart och ett av dessa rum användes det språk som just de deltagarna i den gruppen hade behov av.
För de som var fullt teckenspråkiga och säkert för "de andra deltagarna i respektive rum" var det skönt att få fullt ut använda sitt första språk.

I konfirmandundervisningen men också andra sammanhang där livsfrågor och tankar delades på olika plan (oavsett i grupp eller enskilt) fanns och gavs det möjlighet att få prata på sitt första språk utan eftergifter.


Reläspråk - mellanspråk
Kanske har du någon gång varit på semester där reseledaren pratar en blandning av flera språk som liknar varandra. Som när döva från olika länder blandar sitt språk, hittar teckens som är gemensamma eller liknande så det blir till ett slags internationellt teckenspråk så att de förstår varandra. Eller hörande från Sverige, Norge och Danmark blandar sina språk och får ett slags Skandinaviska.

Utrymmet i denna ingång/dörr till fingervanten skulle kunna liknas vid det där "mellanspråket", det är inte ett helt och fullt språk men ett där alla ta till sig grundinformationen, för att sedan gå in i var och en sina "rum", grupper, där allt är på första språket.
Då kan man ställa frågor och få förklarat det som sas i första gemensamma rummet och där i de mindre grupperna sker konfirmandundervisningen och samtalen kring livsfrågor, tankar och funderingar på djupet, på deltagarnas första språk.

Det är och var en utmaning att få det att fungera så bra som möjligt och visst fanns det flera tillfällen som var "tvärt-om". Då hörande inte hängde med för teckenspråket gick för fort.
Men också det är en erfarenhet som är viktig i sammanhanget, att få förståelse för varandras situation och erfarenheter.

Teckenspråkiga vet exakt var och hur det är att alltid anpassa sig i en hörande värld, på detta läger behövde de med teckenspråk som första språk inte anpassa sig. Lika lite som de hörande behövde anpassa sig.  -  ALLA kunde nicka instämmande, rynka på ögonbrynen eller  skratta åt samma skämt samtidigt.

Tack alla för att ni på olika sätt bidrog med ert engagemang och kunskap för att göra detta konfirmationsläger till ett oförglömligt minne med så många lärorika erfarenheter!


/Lillemor

* 4/9 Gudstjänst kl. 13:00 i Maria kyrka i Jakobsberg. Efter gudstjänsten är det kyrkfika.



CODA-dag

Det har varit så  mycket som hänt på många olika plan sedan vårterminen startade efter juluppehållet. Jag hoppas jag inom kort kan göra en summering.

Ville bara säga kort om dagen idag som inneburit en inspirationsdag om CODA.

CODA är ett amerikanskt begrepp som betyder "Child Of Deaf Adult". På svenska kan man uttrycka det som "hörande barn till döva föräldrar".

Dagen idag har varit mycket lärorik på många olika sätt och jag hoppas att om ni får tillfälle att ta del av dessa föreläsningar eller bjuda in Projektet CODA till just din verksamhet, så ta den. Så tack Linnea Karmgård för din inbjudan!

På denna CODA- inspirationsdag medverkade: Manillaskolan, Dövteamet, Näckrosens familjesektion, Svenska Kyrkans teckenspråkiga verksamhet, Språkrådet, Stockholms dövas Dövas förening, SDUR (Stockholms dövas ungdomsråd) samt representanter för ett CODA-projekt i Jönköpings län.

Frågan som genomsyrade hela dagen var och är: Vad och hur kan vi var och en erbjuda för olika möjligheter för CODA-barn.

Undrar du något kring CODA så se gärna den informativa filmen (7min) om just CODA, säkert får du en ett och annat svar och säkert tänkvärda tips och råd.

Klicka HÄR så kan du se filmen.

Ha det fint!
/L

* Söndag 21/2 kl. 11:00 är det gudstjänst i Botkyrka kyrka. Medverkar gör biskop Eva Brunne, Gunnel Kjellermo mfl. Tolk är beställd och jag själv kommer vara där. Kom du också!

Tiden som går och vi med den...

Mycket kan hända på sex-sju veckor. Nästan läskigt mycket, det mesta dock positivt även om livet är långt ifrån någon barnlek.

Syntolkning: En bild på en filmduk. Bilden visar i bakgrunden Rättviks kyrka, i förgrunden syns ett antal dalahästar.

Onsdagsandakter med samtal på seniorboendet har fortsatt, viktiga, utvecklande och inspirerande samtal kring livet och vår existens.

Det vi ser är att allt fler drar sig till platsen för dessa träffar, de flesta för att delta i själva träffen men vid varje tillfälle kommer personer dit antingen precis innan träffen ska börja eller finns där då vi håller på att avsluta. De har inte för avsikt att vara med på träffen men befinner sig där och då av olika anledningar.

Dessa människor som uttrycker att de :"bara råkade gå förbi", "var ändå i närheten och...", "någon sa att här kan man få träffa en som man kan prata med när livet är tungt...", "äh det var inget särskilt...men...har du tid nu, eller kanske sen"?
Ofta en papperslapp med ett namn och nummer som snabbt och försiktigt i skymundan sticks i min hand, "... du är ju upptagen nu, kan du sms:a mig sen när du har tid, det är en grej jag undrar över..."

Många av mina möten börjar just så och kan sedan komma att handla om allt som både liv och död rymmer.Om oro inför framtiden, om utsatthet och tomhet trots många vänner, var finns Gud bland allt elände vi dagligen ser, ser Gud mig i allt detta, varför känns Gud så fruktansvärt långt bort?

ST: Luciatåg, man ser inte ansiktena på personerna i luciatåget, endast vita luciaklänningar och händer som håller i levande ljus. 

Lucia och flera julspel har hunnit firas under december. Alla lika fina och minnesvärda. Årets julspel har på sitt sätt gjort historien aktuell och återanknutit med hur världen ser ut idag. 

¨

ST: I bakgrunden syns på avstånd ett luciatåg. I förgrunden syns till höger en man som står med ryggen mot kameran. Till vänster syns en kvinna som tolkar taktilt till mannen. 

Luciafirande med föreningen för människor med dövblindhet. Det kan jag säga är en logistisk i den högre skolan. Olika typer av teckenspråkstolkningsmetoder för att alla ska kunna ta del av luciafirandet. Ovan ser ni taktil teckenspråkstolkning, dvs. personen tar emot tecken genom att ha sin hand på tolkens händer och därigenom känna vad tolken/luciatåget framför.

ST: På ett blått fat ligger apelsiner med nejlikor instuckna i skalet. Det ligger också små platta vita askar. På askarna står det med grön text: MO GÅRD.

Tack för inbjudan till öppet hus på den teckenspråkiga folkhögskolan. Det var både intressant och viktigt möte. Vad innebär det att få ta emot och fördjupa kunskap på sitt modersmål? Döva undervisar döva, från modersmål till modersmål.

Mo Gård folkhögskola har en av sina utbildningssäten i Stockholm och det kändes fint att få träffa dem och veta mer hur de arbetar och hur de planerar för olika samverkansformer. 

Vi började året 2016 med rivstart

Ja det var verkligen i sista minuten vi fick möjlighet att besöka utställningen Kännbart i Örebro. En utställning där åtta konstnärer med dövblindhet skapat konst utifrån att konsten ska kunna upplevas genom bl.a. beröring, doft och smak. Inte främst med syn och hörsel som ju annars är vanligast.

Vi hade turen att få kontakt med två av konstnärerna och fick genom dem en introduktion till utställningen, veta mer om dess syfte och hur konstnärerna hade tänkt då de skapade och vad de hade som mål med sina uttryck. Mycket intressant! Utställningen går nu vidare till Umeå men kommer så småningom till flera andra platser i Sverige, både i norr och i söder. 

ST: Entrén till Örebro läns museum, ovanför dörrarna till entrén är det en stor svartvit skylt där det bl.a. står KÄNNBART, Vi blir Örebro. 

Utställningen går nu vidare till Umeå men kommer så småningom till flera andra platser från norr till söder runtom i Sverige. Jag rekommenderar varmt att du besöker utställningen. 

ST: Ett fotografi på ett vitt hus med rött tak, en besökares hand känner på fotografiet. Till höger om

fotografiet finns punktskrift som berättar om fotografiet.

Samtidigt med utställningen Kännbart fanns ytterligare en utställning: Våga se.
Det är en fotoutställning där människor med dövblindhet (ja du läste rätt) fotograferar. Dessa fotografier har gjorts taktila för att genom att röra vid fotografierna uppleva och få en uppfattning om vad fotografiet föreställer. 

ST: Bilden är indelad i fyra mindre fotografier; Högst upp till vänster:En kvinna och en man står i kyrkan och övar ett drama. Mannen håller en stav i handen. Uppe till höger: En ritad bild av en person som har vinterkläder på sig, och en kopp som det ryker om. Det står varm choklad. Nere till vänster: Ritade fjälltoppar, vägmarkeringar samt text; skadad, bandage. Nere till höger; Personer som står och tittar på julkrubban. 

I övrigt har terminens olika grupper och verksamheter dragit igång. Alltifrån samtalsgrupper,barn- och familjeverksamheter till andaktsträffar, gudstjänster och bibelsamtal.

Ovan ser ni ett litet smakprov på Frälsarkransgruppen/Träffpunkt Torsdag. Här har vi tillsammans formulerat ett drama utifrån Frälsarkransens kärlekspärlor och ett kommande söndagstema: Kärlekens väg.

I denna grupp träffas vi för att lyfta frågor och diskutera kring tro och liv utifrån Frälsarkransen bl.a. om samhället vi lever i, relationer med varandra och med Gud.

Så med en kort tillbakablick sedan i början av december så summerar jag att det också varit styrgruppsmöte med projektgruppen för teckenspråkig diakoni, julavslutningar, flertal samtal då jul för många är bland de tyngsta helgerna inte bara ekonomiskt utan framförallt känslomässigt. Kontakter som hängt i luften en längre tid har kunnat knytas ihop och det känns fint. Gläds också att dela rum med en person som är trygg i sig själv och vi har tillsammans hittat ett sätt att få vår arbetsmiljö att fungera. Andra små subtila glädjeämne har varit att på ett bättre sätt kunna utbyta tankar och erfarenheter med den befintliga diakonin i huset...

Ser med tillförsikt fram emot det nya året 2016.
God fortsättning på er!
/Lillemor


Veckans aktiviteter:
* Måndag 25/1 kl. 15:00, träff på teckenspråkiga äldreboendet Pilträdet, Kungsholmen.
* Söndag 31/1 kl. 12:00 JTUK, teckenspråkiga ungdomsklubben träffas i Maria kyrka, Jakobsberg.