Fingervante, teckenspråk och konfirmationsläger

Kan en fingervantet, teckenspråk och konfirmationsläger har något gemensamt?

 

I somras hade jag möjligheten, som dessutom var en riktig förmån, att jobba på ett konfirmationsläger.

 

Det är en utmaning på många olika sätt att vara närmare 40 personer som lever dygnet runt med varandra i över tre veckor, men en härlig utmaning! Där var och en på olika sätt bidrog med sina kunskaper och erfarenheter, delade  både dem och nya upptäckter med varandra. 

 

Varje dag hade sin tydliga struktur som på så sätt skapade en grundtrygghet; "upp ur sängen, äta frukost, borsta tanden, hissa flaggan..."

Alla borstar vi tänderna i olika takt så den tid mellan alla hade borstat tänderna tills nästa aktivitet skulle dra igång användes för att samlas ute på gårdsplanen, där bl.a. en och annan gåta klurades på för att fördriva tiden.  



 

Syntolkning: En grå fingervante mot en vit bakgrund

 

 

En morgon ställdes följande gåta: "Man går in genom en dörr och kommer ut i många rum, vad är det"?

 

Det tålde en hel del funderingar, man går in genom en dörr och kommer ut i många rum... Vad kunde det vara? Var det stora entrédörren in till gårdens huvudbyggnad? Den ledde ju in till en enorm hall och därifrån kunde man sedan gå in i flera andra rum. Med det var inte rätt svar. Funderingarna fortsatte.

 

Till sist var det någon som utropade: "är det en fingervante"?
Ja, rätt svar på gåtan var en fingervante! Man för ju in sin hand genom ett hål men varje finger har ju sedan möjlighet att leta sig in i många andra rum (fingrar).

 

 

Vad kan nu en fingervante, teckenspråk och ett konfirmationsläger ha med varandra att göra?

På detta konfirmationsläger fanns flera deltagare som hade teckenspråk som sitt första språk. De hade själva valt att delta i ett integrerat konfirmationsläger där det fanns deltagare med och utan funktionsvariationer, hörande och döva.

Det som redan från början var en mycket tydlig tråd som löpte genom varje dag och dygnets alla timmar var att alla använde teckenspråk.
De flesta av deltagarna hade använt teckenspråk på ett eller annat sätt men några hade det inte. Av ledare och personal varierade kunskaperna men alla var väldigt motiverade och intresserade utvecklingskurvan pekade hela tiden brant uppåt.

Det gjorde otroligt mycket för deltagarna att se att teckenspråk användes överallt, hela tiden.
I allt från allmän information, gruppsamtal, snacket runt matbordet, lekar och aktiviter, konfirmationsundervisningen, lägerbålen eller enskilda samtal. Jämt och i allt!

Åter till fingervanten.
Vi vet att ingen lär sig teckenspråk flytande på tre veckor, men man kan göra en otrolig utveckling på denna tid, i synnerhet när det pågår språkbad dygnet runt.
Attityd, förståelse för vikten av att få kommunicera på sitt modersmål och motivation är betydande faktorer. Jag såg det hos dem alla och det gjorde också de deltagare som hade teckenspråk som sitt första språk!




 

Om vi återgår till gåtan: "Man går in genom en dörr och kommer ut i flera rum" och svaret är en fingervante.
Försök sedan se det som en bild av en fingervante där dörren är det hål handen träs in genom för att sedan ges möjlighet för varje finger att hitta ut i varsitt eget "rum".

Om fingervantens ingång/dörr motsvarar det utrymme där alla på lägret oavsett nivå använde teckenspråk i allt de gjorde och sa.
Ja, nivån i detta utrymme varierade från tecken som stöd till fullt teckenspråk, men alla förstod och fick tillgång till samma information vid samma tillfälle.

Vantens fingrar får sedan representera de mindre grupper konfirmanderna delades in i. I vart och ett av dessa rum användes det språk som just de deltagarna i den gruppen hade behov av.
För de som var fullt teckenspråkiga och säkert för "de andra deltagarna i respektive rum" var det skönt att få fullt ut använda sitt första språk.

I konfirmandundervisningen men också andra sammanhang där livsfrågor och tankar delades på olika plan (oavsett i grupp eller enskilt) fanns och gavs det möjlighet att få prata på sitt första språk utan eftergifter.


Reläspråk - mellanspråk
Kanske har du någon gång varit på semester där reseledaren pratar en blandning av flera språk som liknar varandra. Som när döva från olika länder blandar sitt språk, hittar teckens som är gemensamma eller liknande så det blir till ett slags internationellt teckenspråk så att de förstår varandra. Eller hörande från Sverige, Norge och Danmark blandar sina språk och får ett slags Skandinaviska.

Utrymmet i denna ingång/dörr till fingervanten skulle kunna liknas vid det där "mellanspråket", det är inte ett helt och fullt språk men ett där alla ta till sig grundinformationen, för att sedan gå in i var och en sina "rum", grupper, där allt är på första språket.
Då kan man ställa frågor och få förklarat det som sas i första gemensamma rummet och där i de mindre grupperna sker konfirmandundervisningen och samtalen kring livsfrågor, tankar och funderingar på djupet, på deltagarnas första språk.

Det är och var en utmaning att få det att fungera så bra som möjligt och visst fanns det flera tillfällen som var "tvärt-om". Då hörande inte hängde med för teckenspråket gick för fort.
Men också det är en erfarenhet som är viktig i sammanhanget, att få förståelse för varandras situation och erfarenheter.

Teckenspråkiga vet exakt var och hur det är att alltid anpassa sig i en hörande värld, på detta läger behövde de med teckenspråk som första språk inte anpassa sig. Lika lite som de hörande behövde anpassa sig.  -  ALLA kunde nicka instämmande, rynka på ögonbrynen eller  skratta åt samma skämt samtidigt.

Tack alla för att ni på olika sätt bidrog med ert engagemang och kunskap för att göra detta konfirmationsläger till ett oförglömligt minne med så många lärorika erfarenheter!


/Lillemor

* 4/9 Gudstjänst kl. 13:00 i Maria kyrka i Jakobsberg. Efter gudstjänsten är det kyrkfika.



CODA-dag

Det har varit så  mycket som hänt på många olika plan sedan vårterminen startade efter juluppehållet. Jag hoppas jag inom kort kan göra en summering.

Ville bara säga kort om dagen idag som inneburit en inspirationsdag om CODA.

CODA är ett amerikanskt begrepp som betyder "Child Of Deaf Adult". På svenska kan man uttrycka det som "hörande barn till döva föräldrar".

Dagen idag har varit mycket lärorik på många olika sätt och jag hoppas att om ni får tillfälle att ta del av dessa föreläsningar eller bjuda in Projektet CODA till just din verksamhet, så ta den. Så tack Linnea Karmgård för din inbjudan!

På denna CODA- inspirationsdag medverkade: Manillaskolan, Dövteamet, Näckrosens familjesektion, Svenska Kyrkans teckenspråkiga verksamhet, Språkrådet, Stockholms dövas Dövas förening, SDUR (Stockholms dövas ungdomsråd) samt representanter för ett CODA-projekt i Jönköpings län.

Frågan som genomsyrade hela dagen var och är: Vad och hur kan vi var och en erbjuda för olika möjligheter för CODA-barn.

Undrar du något kring CODA så se gärna den informativa filmen (7min) om just CODA, säkert får du en ett och annat svar och säkert tänkvärda tips och råd.

Klicka HÄR så kan du se filmen.

Ha det fint!
/L

* Söndag 21/2 kl. 11:00 är det gudstjänst i Botkyrka kyrka. Medverkar gör biskop Eva Brunne, Gunnel Kjellermo mfl. Tolk är beställd och jag själv kommer vara där. Kom du också!

Tiden som går och vi med den...

Mycket kan hända på sex-sju veckor. Nästan läskigt mycket, det mesta dock positivt även om livet är långt ifrån någon barnlek.

Syntolkning: En bild på en filmduk. Bilden visar i bakgrunden Rättviks kyrka, i förgrunden syns ett antal dalahästar.

Onsdagsandakter med samtal på seniorboendet har fortsatt, viktiga, utvecklande och inspirerande samtal kring livet och vår existens.

Det vi ser är att allt fler drar sig till platsen för dessa träffar, de flesta för att delta i själva träffen men vid varje tillfälle kommer personer dit antingen precis innan träffen ska börja eller finns där då vi håller på att avsluta. De har inte för avsikt att vara med på träffen men befinner sig där och då av olika anledningar.

Dessa människor som uttrycker att de :"bara råkade gå förbi", "var ändå i närheten och...", "någon sa att här kan man få träffa en som man kan prata med när livet är tungt...", "äh det var inget särskilt...men...har du tid nu, eller kanske sen"?
Ofta en papperslapp med ett namn och nummer som snabbt och försiktigt i skymundan sticks i min hand, "... du är ju upptagen nu, kan du sms:a mig sen när du har tid, det är en grej jag undrar över..."

Många av mina möten börjar just så och kan sedan komma att handla om allt som både liv och död rymmer.Om oro inför framtiden, om utsatthet och tomhet trots många vänner, var finns Gud bland allt elände vi dagligen ser, ser Gud mig i allt detta, varför känns Gud så fruktansvärt långt bort?

ST: Luciatåg, man ser inte ansiktena på personerna i luciatåget, endast vita luciaklänningar och händer som håller i levande ljus. 

Lucia och flera julspel har hunnit firas under december. Alla lika fina och minnesvärda. Årets julspel har på sitt sätt gjort historien aktuell och återanknutit med hur världen ser ut idag. 

¨

ST: I bakgrunden syns på avstånd ett luciatåg. I förgrunden syns till höger en man som står med ryggen mot kameran. Till vänster syns en kvinna som tolkar taktilt till mannen. 

Luciafirande med föreningen för människor med dövblindhet. Det kan jag säga är en logistisk i den högre skolan. Olika typer av teckenspråkstolkningsmetoder för att alla ska kunna ta del av luciafirandet. Ovan ser ni taktil teckenspråkstolkning, dvs. personen tar emot tecken genom att ha sin hand på tolkens händer och därigenom känna vad tolken/luciatåget framför.

ST: På ett blått fat ligger apelsiner med nejlikor instuckna i skalet. Det ligger också små platta vita askar. På askarna står det med grön text: MO GÅRD.

Tack för inbjudan till öppet hus på den teckenspråkiga folkhögskolan. Det var både intressant och viktigt möte. Vad innebär det att få ta emot och fördjupa kunskap på sitt modersmål? Döva undervisar döva, från modersmål till modersmål.

Mo Gård folkhögskola har en av sina utbildningssäten i Stockholm och det kändes fint att få träffa dem och veta mer hur de arbetar och hur de planerar för olika samverkansformer. 

Vi började året 2016 med rivstart

Ja det var verkligen i sista minuten vi fick möjlighet att besöka utställningen Kännbart i Örebro. En utställning där åtta konstnärer med dövblindhet skapat konst utifrån att konsten ska kunna upplevas genom bl.a. beröring, doft och smak. Inte främst med syn och hörsel som ju annars är vanligast.

Vi hade turen att få kontakt med två av konstnärerna och fick genom dem en introduktion till utställningen, veta mer om dess syfte och hur konstnärerna hade tänkt då de skapade och vad de hade som mål med sina uttryck. Mycket intressant! Utställningen går nu vidare till Umeå men kommer så småningom till flera andra platser i Sverige, både i norr och i söder. 

ST: Entrén till Örebro läns museum, ovanför dörrarna till entrén är det en stor svartvit skylt där det bl.a. står KÄNNBART, Vi blir Örebro. 

Utställningen går nu vidare till Umeå men kommer så småningom till flera andra platser från norr till söder runtom i Sverige. Jag rekommenderar varmt att du besöker utställningen. 

ST: Ett fotografi på ett vitt hus med rött tak, en besökares hand känner på fotografiet. Till höger om

fotografiet finns punktskrift som berättar om fotografiet.

Samtidigt med utställningen Kännbart fanns ytterligare en utställning: Våga se.
Det är en fotoutställning där människor med dövblindhet (ja du läste rätt) fotograferar. Dessa fotografier har gjorts taktila för att genom att röra vid fotografierna uppleva och få en uppfattning om vad fotografiet föreställer. 

ST: Bilden är indelad i fyra mindre fotografier; Högst upp till vänster:En kvinna och en man står i kyrkan och övar ett drama. Mannen håller en stav i handen. Uppe till höger: En ritad bild av en person som har vinterkläder på sig, och en kopp som det ryker om. Det står varm choklad. Nere till vänster: Ritade fjälltoppar, vägmarkeringar samt text; skadad, bandage. Nere till höger; Personer som står och tittar på julkrubban. 

I övrigt har terminens olika grupper och verksamheter dragit igång. Alltifrån samtalsgrupper,barn- och familjeverksamheter till andaktsträffar, gudstjänster och bibelsamtal.

Ovan ser ni ett litet smakprov på Frälsarkransgruppen/Träffpunkt Torsdag. Här har vi tillsammans formulerat ett drama utifrån Frälsarkransens kärlekspärlor och ett kommande söndagstema: Kärlekens väg.

I denna grupp träffas vi för att lyfta frågor och diskutera kring tro och liv utifrån Frälsarkransen bl.a. om samhället vi lever i, relationer med varandra och med Gud.

Så med en kort tillbakablick sedan i början av december så summerar jag att det också varit styrgruppsmöte med projektgruppen för teckenspråkig diakoni, julavslutningar, flertal samtal då jul för många är bland de tyngsta helgerna inte bara ekonomiskt utan framförallt känslomässigt. Kontakter som hängt i luften en längre tid har kunnat knytas ihop och det känns fint. Gläds också att dela rum med en person som är trygg i sig själv och vi har tillsammans hittat ett sätt att få vår arbetsmiljö att fungera. Andra små subtila glädjeämne har varit att på ett bättre sätt kunna utbyta tankar och erfarenheter med den befintliga diakonin i huset...

Ser med tillförsikt fram emot det nya året 2016.
God fortsättning på er!
/Lillemor


Veckans aktiviteter:
* Måndag 25/1 kl. 15:00, träff på teckenspråkiga äldreboendet Pilträdet, Kungsholmen.
* Söndag 31/1 kl. 12:00 JTUK, teckenspråkiga ungdomsklubben träffas i Maria kyrka, Jakobsberg.

Årets julkalender Tusen år till julafton på teckenspråk

Syntolkning: Fyra barn i olika åldrar står framför en vuxen kvinna och en vuxen man. De är iklädda vikingakläder med mantlar och päls- eller yllemössor. De är utomhus och det är snö på marken. Uppe i högra hörnet finns två händer, symbolen som talar om att programmet är tolkat till teckenspråk.



De senaste åren har jag faktiskt sett varenda avsnitt av julkalendern och tyckt att det varit ganska underhållande. Men allra mest har jag nog tittat för att julkalendern sedan några år finns tolkat till teckenspråk redan från början.
Symbolen uppe till höger på bilden, de båda händerna som är placerade över varandra, informerar om att programmet tolkas till teckenspråk.

Ser du den eller liknande symbol så vet du att exempelvis just denna hemsida/webplats, program eller annan skriven information finns översatt till teckenspråk.
Minns jag rätt så är julkalendern i år för första gången också syntolkat, symbolen för syntolkning är då ett öga uppe i högra hörnet.

Många offentliga webplatser är idag oerhört duktiga på att se till att ha sin information tillgänglig på olika språk. Dessvärre inte alltid till teckenspråk. Håll utkik efter symbolen med händerna, finns den inte på en hemsida eller liknande information, meddela gärna ansvariga så att de får vetskap om hur de kan göra sin information tillgänglig också på teckenspråk.

Har du inte sett dagens julkalender så hittar du den om du klickar HÄR med teckenspråkstolkning.

Avhandlingen av Moa Wahlqvist, Dövblinda tvingas ständigt förklara sig

En mycket viktigt och läsvärd artikel, den är hämtad Örebro Universitet! Länk till artikeln i sin helhet hittar du längst ner i inlägget.


2015-11-11

Vi får ständigt förklara. Den upplevelsen av omvärldens okunnighet förmedlar personer med Ushers syndrom, en forma av dövblindhet, i en avhandling som nu läggs fram vid Örebro universitet

– Min förhoppning är att kunna sprida kunskap, för att minska trycket på dessa personer att beskriva och förklara, säger författaren Moa Wahlqvist.

 

Syntolkning: Moa Wahlqvist, som har ljust hår nedanför axlarna samt röda glasögon, står framför sjukhusentré A.

 

Moa Wahlqvist är knuten till audiologiskt forskningscentrum vid USÖ och har kartlagt den självuppskattade hälsan hos personer med dövblindhet orsakade av Ushers syndrom. Gruppen omfattar hälften av de cirka 1 500 personer i Sverige med dövblindhet. Syndromet är ärftligt och finns i tre former. Synen försämras med tiden i alla tre Usher-syndromen. Det som skiljer är att en del personer föds döva medan andra har en hörselnedsättning sedan födseln, som antingen är stabil eller försämras.
I avhandlingen ingår enkäter med frågor om fysisk hälsa, psykisk hälsa och sociala relationer. Svaren från personerna med Ushers syndrom har sedan jämförts med den stora folkhälsoenkäten som omfattar ett tvärsnitt av Sverige.
– Personerna med Ushers syndrom är en specifik grupp med specifika problem. Men problemen med hälsan är mer allmänna, säger Moa Wahlqvist.

Fler självmordsförsök

Svaren handlar om fysiska symptom som värk och trötthet. Men också om psykiska problem som känslor av att vara värdelös, till konkreta tankar om självmord. Moa Wahlqvist visar i sin avhandling att tankar på självmord och faktiska självmordsförsök är överrepresenterade bland dem som har Ushers syndrom. Tilliten till andra människor sviktar också, särskilt när hörsel och syn blir allt sämre.
Enkätsvaren visar också på en specifik hälsoeffekt hos dem som föds med en hörselnedsättning, men har tal som första språk och där andra symptom visar sig först senare i livet.
– Det är inte så stor skillnad i upplevd hälsa mellan kvinnor och män i den gruppen. Däremot utrycker männen mycket mer psykisk ohälsa än män i den allmänna folkhälsoundersökningen, säger Moa Wahlqvist.
– Min tolkning är att dessa män känner att de inte kan leva upp till en traditionell mansroll.
Cochlea implantat påverkade den upplevda hälsan, visade svar från några i den grupp med Usher-diagnos där hörsel, syn och balans försämras med tiden. Implantaten medför bättre hörsel och blir en viktig kompensation när synen försämras. Men det behövs fler studier för att kunna slå fast detta samband enligt Moa Wahlqvist.

Den första studien

Det finns få studier av hälsa hos personer med dövblindhet. För gruppen med Ushers syndrom är Moa Wahlqvist kartläggning den första som greppar fysisk och psykisk hälsa och även sociala relationer. Grunden för hennes av handlingsarbetet finns i den unika databas som professor Claes Möller satt upp på USÖ.
– Det saknas kunskap inom hälsovården och socialtjänsten om den här gruppen människor. Förhoppningsvis kan min studie bidra till att öka förståelsen och minska den börda som idag ligger på personer med Ushers syndrom, säger Moa Wahlqvist.
Text och foto: Maria Elisson

****************

Artikeln ovan är hämtad Örebro Universitet, klicka HÄR för att nå artikeln i sin helhet.

                                                         

Några av veckans steg...

INGEN ANING varför texten i inlägget bara konstrar och inte vill lägga sig längs en vänstermarginal, utan centrerat gör det svårläst... ja ja ett tecken att jag inte ska ägna mig åt teknik kanske...

- Vad gör du hela dagarna,  frågade en person mig häromdagen.

- Ja du, vad gör jag egentligen?

Ibland känns det som om jag bara sitter vid datorn för att antingen dokumentera vad projektet har gjort eller står i eller så förbereder jag material till kommande verksamheter. Så är det naturligtvis inte, den mesta tiden går åt till att möta människor i olika sammanhang och situationer, runt om i Stockholms stift.

Veckans första dag var en dag vid dator och Skype och sänder en tacksamhetens tanke för dessa tekniska prylar finns, skulle vilja säga oumbärliga delar i mitt arbete.

     

Syntolkning: En stegräknare som visar 12383 steg samt tiden 23:25.45

De flesta möten sker direkt, vi möts rent fysiskt för att samtala, många möten sker också via Skype men också via Facebook.

Det har dock blivit allt mer tydligt att mötesplatserna har koncentrerats till några specifika platser i stiftet. Det handlar i första hand då inte om att människor åker från en annan del av Stockholm för att delta i en annonserad aktivitet. De planerade verksamheterna som alla kan läsa i programbladet, utan de som söker sig till dessa platser för aktivitet av andra skäl.  

Jag funderar på situationen, varför de söker upp mig i samband med en verksamhet men inte har för avsikt att delta i själva aktiviteten. Nu är det förvisso många som ändå deltar planerat men också för att: "Det sägs att det ni har trevlig samvaro här". "Jag hade inget bättre för mig". "Jag åkte förbi och kom på att det nog var något på teckenspråk här" etc. Både före och efter kan det allt som oftas kommer en liten vinkning, ett ord i förbifarten eller ett sms "Har du tid i fem minuter, jag har en fråga...". "Det var inget särskilt, men..."  

Funderar på hur bra lösningar och former för dessa kontakter kan hittas. Men också hur olika former av samverkan med andra myndigheter kan ske.

Tisdagen innebar samtal men också möten. Ett av mötena innebar ytterligare möte, något jag inte alls hade räknat med. Mycket trevligt men framför allt lärorikt! När dagen var slut hade jag gjort vad man skulle kunna kalla en mindre jorden-runt-resa, ett flertal olika nationaliteter och erfarenheter rikare om hur det är att vara teckenspråkig i olika länder och kulturer.

ST: Människor som sitter vid ett bord men man kan bara deras se ben och fötter där de sitter. Några har redan tagit av sig sina skor för att prova fotbad.

Onsdagen innebar bl.a. träff med andakt på Skärholmens seniorboende. Nu när kyrkoåret närmar sig sitt slut fick vi anledning att prata om både förlåtelse och nya möjligheter. Hur kan man göra det rent praktiskt?  Tja, vi gjorde det genom att prova fotbad utan vatten (jo det går).

Ordet förlåt på teckenspråk gör det hela så mycket mer tydligt. Förlåt består av två tecken: snäll + rent. Med andra ord, lite fritt uttryckt: var snäll och gör ren. Rent symboliskt så kan vi alla dagligen fundera på vart vi är på väg, vilka vägar vi väljer att gå men kanske framför allt, vilken grund vi väljer att stå på och leva våra liv utifrån. Har teckenspråkiga samma möjligheter som andra att välja väg, få information på sitt eget modersmål för att kunna göra val i sina liv och därmed välja vilken grund de vill för sina liv?

Det sägs att det märks direkt om vi inte tar hand om våra fötter, det syns på hela vår kropp. Det syns på oss när vi har skoskav, en sten i skon och när vi slår i en tå så gör det rejält ont.... Spännande diskussioner och tankar delades runt borden på träffen i Skärholmen.

ST: En bild från en powerpoint-presentation som har rubriken: Mottagande av döva och hörselskadade asylsökande.

Senare på onsdagskvällen var jag på Dövas Hus för två föreläsningar. Båda var mycket intressanta! Den första handlade om hur mottagandet och asylprocessen för döva och hörselskadade ser ut i Sverige. Den senaste tiden har varit omvälvanade för många och inte en endaste en av oss har undgått flyktingkatastrofen och spår som följer den.

Många engagerade och ideella krafter har samverkat och samarbetat för att på olika sätt hjälpa till. Teckenspråkig verksamhet i Stockholms stift har tagit upp kollekt för det konkreta och direkta asyl och flyktingarbetet som bedrivs i Leksand på Västanviks folkhögskola men också samlat in bl.a. kläder och hygienartiklar. För närvarande finns 45 flyktningar på Västanvik och får där olika former av stöd i sin situation. De som ansvarar för dessa frågor och arbete på Västanvik är i ständig kontakt med myndigheter och migrationsverket för att informera och hålla sig uppdaterade.

Efter första föreläsningen vad det efter en kort paus dags för nästa. Pontus Nordell föreläste kring temat audism. Tankar, fördomar och konsekvenser av och kring audism. För första gången fick jag också ett begrepp för ett fenomen som jag i så många år har mött men inte haft ett ord för: kulturtolk.

Jag tror att många har lättar att förstå "kulturtolk" då vi möter andra länder och språk än vi har att förstå begreppet utifrån ett teckenspråkigt perspektiv. Återkommer senare med mer om just dessa båda begrepp; audism och kulturtolk.



ST: Ett bord med en turkos avlång duk. På duken ligger kantiga stenar i olika storlekar. På bordet finns också en blå boll i tyg. Några personer sitter vid bordet och ska börja skriva på lappar.

Torsdag, det var dags för Träffpunkten att ses och fortsätta samtala kring Frälsarkransen. Vi har nu kommit till den blå pärlan; Bekymmerslöshetspärlan. Vi konstaterade att det var ett ganska svårt namn på en pärla. "Vad då bekymmers-lös-het", finns inte bekymmer och problem"?  Jo då, det gör det, problem och bekymmer har vi alla.

Vi började med att prata kring vad problem och bekymmer kan vara. Sedan satte vi på olika sätt ord på vad vi eller människor kan känna oro och vara rädda för och berättade för varandra om dessa tankar. Har vi någon vi känner förtroende för, att berätta om våra känslor och bekymmer för, vilka möjligheter har vi att få uttrycka våra innersta känslor på teckenspråk. En i gruppen sa att det är ju så bra att Gud kan alla språk så man kan alltid prata med honom om det man funderar på.

Sedan vände vi helt och hållet på ordet och fortsatte att prata om vad det är och hur det känns när man inte har bekymmer. Hur känns det att få vara helt trygg, hur är det att vara flykting och ha upplevt så mycket hemska saker och sedan få komma till Sverige och känna trygghet. Tankar och berättelser delades runt bordet och en deltagare föreslog på slutet att det var bättre att byta namn på den blå pärlan. Det vore bättre om den istället hette: TACKSAMHETS-PÄRLAN!

Ja varför inte, ett väldigt fint förslag, att kunna glädjas åt att det finns tillfällen om inte har bekymmer utan istället tacksamhet för olika människor och situationer jag får ha omkring mig.

Fredagen.... mail, materialförberedelse inför nästa vecka, Skypesamtal och samtal via bildtelefoniförmedlingen... snart är det helg och för den som vill, känn dig varmt välkommen till Eds församlingshem (Upplands Väsby) nu på söndag 15/11 kl. 11. Familjegudstjänst med tolk. Församlingen har engagemang i dövskolan i Asmara, Eritrea.

Ha en fin helg!

/Lillemor

Retreat, Fredagsfrid på teckenspråk

 

Behöver du en paus i vardagen? Välkommen på FREDAGS-FRID på teckenspråk!

Det är lätt att låta kropp och hjärna konstant gå på högvarv, kanske ännu mer i städerna där tempot ofta är högt och det är lätt att tappa bort sig i tunnelbanans vimmel.

Funderar på min egen hjärna som allt som oftast är upptagen i tankar på hur kan saker och ting göras tillgängliga för de som har teckenspråk som sitt första språk. Är lösningen så enkel som att det räcker att se till att det bara finns tolk på plats, så är man hemma? Ja och nej skulle man kunna svara. Ja, med tolk har man definitivt gjort något för att se till att språket översätts men kommunikation är långt mycket mer än så. Med språk följer också bla. kulturella och sociala markörer som oavsett språk och då vi kommunicerar genom tredje part, kan och förloras en bit på vägen. Inget kan fullt ut ersätta en kommunikation som sker direkt, öga mot öga, människor emellan.

Kanske är det också så för oss människor. Inte bara att vi behöver ha en direkt kommunikation öga mot öga människor emellan utan också en direktkommunikation med oss själva, inåt...

Att delta i Fredags-frid kanske kan vara en början till ett direkt möte och en kommunikation med dig själv, ditt jag och vem du är...

Så välkommen till Fredagsfrid, vid två tillfällen i höst så har vi med teckenspråkstolkar och det är en bra början att få möta dig själv och vad du behöver i ditt liv för att må bra.

Välkommen!
Syntolkning: nedan en informationsfilm på teckenspråk, en inbjudan till fredagsfrid i Maria kyrka, Jakobsberg 20/11 och 4/12. Nedanför filmklippet finns skriven information samt kontaktuppgifter till mig Lillemor.

 

 

När: 20/11 samt 4/12 kl. 9-14
Var: Maria kyrka, Vasavägen 25, Jakobsberg
Vad: Retreat men aktiviteter som andakt, yoga, qigong, mindfullness mm.
Hur: Vi samarbetar med Södertörns folkhögskolas teckenspråkstolk-linje
Kostnad: 40kr (lunch ingår).

Frågor och anmälan till Lillemor sms:  070-885 61 08 eller
epost: lillemor.lindahl@svenskakyrkan.se

* Anmälan till 20 november senast 17/11, anmälan till 4 december senast 1/12.

* Vid anmälan meddela ev. matallergi samt om du har särskilda tolkbehov, tex behöver taktil tolk eller annat särskilt tolkbehov.

VÄLKOMMEN!
hälsningar
Lillemor