Några av veckans steg...

INGEN ANING varför texten i inlägget bara konstrar och inte vill lägga sig längs en vänstermarginal, utan centrerat gör det svårläst... ja ja ett tecken att jag inte ska ägna mig åt teknik kanske...

- Vad gör du hela dagarna,  frågade en person mig häromdagen.

- Ja du, vad gör jag egentligen?

Ibland känns det som om jag bara sitter vid datorn för att antingen dokumentera vad projektet har gjort eller står i eller så förbereder jag material till kommande verksamheter. Så är det naturligtvis inte, den mesta tiden går åt till att möta människor i olika sammanhang och situationer, runt om i Stockholms stift.

Veckans första dag var en dag vid dator och Skype och sänder en tacksamhetens tanke för dessa tekniska prylar finns, skulle vilja säga oumbärliga delar i mitt arbete.

     

Syntolkning: En stegräknare som visar 12383 steg samt tiden 23:25.45

De flesta möten sker direkt, vi möts rent fysiskt för att samtala, många möten sker också via Skype men också via Facebook.

Det har dock blivit allt mer tydligt att mötesplatserna har koncentrerats till några specifika platser i stiftet. Det handlar i första hand då inte om att människor åker från en annan del av Stockholm för att delta i en annonserad aktivitet. De planerade verksamheterna som alla kan läsa i programbladet, utan de som söker sig till dessa platser för aktivitet av andra skäl.  

Jag funderar på situationen, varför de söker upp mig i samband med en verksamhet men inte har för avsikt att delta i själva aktiviteten. Nu är det förvisso många som ändå deltar planerat men också för att: "Det sägs att det ni har trevlig samvaro här". "Jag hade inget bättre för mig". "Jag åkte förbi och kom på att det nog var något på teckenspråk här" etc. Både före och efter kan det allt som oftas kommer en liten vinkning, ett ord i förbifarten eller ett sms "Har du tid i fem minuter, jag har en fråga...". "Det var inget särskilt, men..."  

Funderar på hur bra lösningar och former för dessa kontakter kan hittas. Men också hur olika former av samverkan med andra myndigheter kan ske.

Tisdagen innebar samtal men också möten. Ett av mötena innebar ytterligare möte, något jag inte alls hade räknat med. Mycket trevligt men framför allt lärorikt! När dagen var slut hade jag gjort vad man skulle kunna kalla en mindre jorden-runt-resa, ett flertal olika nationaliteter och erfarenheter rikare om hur det är att vara teckenspråkig i olika länder och kulturer.

ST: Människor som sitter vid ett bord men man kan bara deras se ben och fötter där de sitter. Några har redan tagit av sig sina skor för att prova fotbad.

Onsdagen innebar bl.a. träff med andakt på Skärholmens seniorboende. Nu när kyrkoåret närmar sig sitt slut fick vi anledning att prata om både förlåtelse och nya möjligheter. Hur kan man göra det rent praktiskt?  Tja, vi gjorde det genom att prova fotbad utan vatten (jo det går).

Ordet förlåt på teckenspråk gör det hela så mycket mer tydligt. Förlåt består av två tecken: snäll + rent. Med andra ord, lite fritt uttryckt: var snäll och gör ren. Rent symboliskt så kan vi alla dagligen fundera på vart vi är på väg, vilka vägar vi väljer att gå men kanske framför allt, vilken grund vi väljer att stå på och leva våra liv utifrån. Har teckenspråkiga samma möjligheter som andra att välja väg, få information på sitt eget modersmål för att kunna göra val i sina liv och därmed välja vilken grund de vill för sina liv?

Det sägs att det märks direkt om vi inte tar hand om våra fötter, det syns på hela vår kropp. Det syns på oss när vi har skoskav, en sten i skon och när vi slår i en tå så gör det rejält ont.... Spännande diskussioner och tankar delades runt borden på träffen i Skärholmen.

ST: En bild från en powerpoint-presentation som har rubriken: Mottagande av döva och hörselskadade asylsökande.

Senare på onsdagskvällen var jag på Dövas Hus för två föreläsningar. Båda var mycket intressanta! Den första handlade om hur mottagandet och asylprocessen för döva och hörselskadade ser ut i Sverige. Den senaste tiden har varit omvälvanade för många och inte en endaste en av oss har undgått flyktingkatastrofen och spår som följer den.

Många engagerade och ideella krafter har samverkat och samarbetat för att på olika sätt hjälpa till. Teckenspråkig verksamhet i Stockholms stift har tagit upp kollekt för det konkreta och direkta asyl och flyktingarbetet som bedrivs i Leksand på Västanviks folkhögskola men också samlat in bl.a. kläder och hygienartiklar. För närvarande finns 45 flyktningar på Västanvik och får där olika former av stöd i sin situation. De som ansvarar för dessa frågor och arbete på Västanvik är i ständig kontakt med myndigheter och migrationsverket för att informera och hålla sig uppdaterade.

Efter första föreläsningen vad det efter en kort paus dags för nästa. Pontus Nordell föreläste kring temat audism. Tankar, fördomar och konsekvenser av och kring audism. För första gången fick jag också ett begrepp för ett fenomen som jag i så många år har mött men inte haft ett ord för: kulturtolk.

Jag tror att många har lättar att förstå "kulturtolk" då vi möter andra länder och språk än vi har att förstå begreppet utifrån ett teckenspråkigt perspektiv. Återkommer senare med mer om just dessa båda begrepp; audism och kulturtolk.



ST: Ett bord med en turkos avlång duk. På duken ligger kantiga stenar i olika storlekar. På bordet finns också en blå boll i tyg. Några personer sitter vid bordet och ska börja skriva på lappar.

Torsdag, det var dags för Träffpunkten att ses och fortsätta samtala kring Frälsarkransen. Vi har nu kommit till den blå pärlan; Bekymmerslöshetspärlan. Vi konstaterade att det var ett ganska svårt namn på en pärla. "Vad då bekymmers-lös-het", finns inte bekymmer och problem"?  Jo då, det gör det, problem och bekymmer har vi alla.

Vi började med att prata kring vad problem och bekymmer kan vara. Sedan satte vi på olika sätt ord på vad vi eller människor kan känna oro och vara rädda för och berättade för varandra om dessa tankar. Har vi någon vi känner förtroende för, att berätta om våra känslor och bekymmer för, vilka möjligheter har vi att få uttrycka våra innersta känslor på teckenspråk. En i gruppen sa att det är ju så bra att Gud kan alla språk så man kan alltid prata med honom om det man funderar på.

Sedan vände vi helt och hållet på ordet och fortsatte att prata om vad det är och hur det känns när man inte har bekymmer. Hur känns det att få vara helt trygg, hur är det att vara flykting och ha upplevt så mycket hemska saker och sedan få komma till Sverige och känna trygghet. Tankar och berättelser delades runt bordet och en deltagare föreslog på slutet att det var bättre att byta namn på den blå pärlan. Det vore bättre om den istället hette: TACKSAMHETS-PÄRLAN!

Ja varför inte, ett väldigt fint förslag, att kunna glädjas åt att det finns tillfällen om inte har bekymmer utan istället tacksamhet för olika människor och situationer jag får ha omkring mig.

Fredagen.... mail, materialförberedelse inför nästa vecka, Skypesamtal och samtal via bildtelefoniförmedlingen... snart är det helg och för den som vill, känn dig varmt välkommen till Eds församlingshem (Upplands Väsby) nu på söndag 15/11 kl. 11. Familjegudstjänst med tolk. Församlingen har engagemang i dövskolan i Asmara, Eritrea.

Ha en fin helg!

/Lillemor