I en vecka som i kyrkan har handlat om tacksägelse, känner jag mig tacksam över att jag får möta de människor jag gör i mitt arbete. Ni lär mig så otroligt mycket och jag är tacksam för att jag ni delar er vardag och liv med mig!
I måndags fick jag möjlighet till ytterligare en kontakt som innebär samarbetsmöjligheter med myndigheter som stöttar människor i utsatta situationer.
Tisdagen innebar insikter om vad som är viktigt och behöver prioriteras i mitt arbetsliv och vad som ibland av olika skäl måste tas bort eller förändras. Förhoppningsvis blir det till det bättre.

ST: Runt bordet sitter människor och fikar, deltagarnas ansikten syns inte. Mitt på bordet ligger 18 stycken tygpärlor i olika tyger och färger. Tillsammans bildar pärlorna Frälsarkransen - Livets pärlor.
Torsdagen med Träffpunkten, ja vad kan jag bara säga... En lyx att få kasta sig handlöst ut på ärligt bråddjup med denna grupp som denna gång hade Nattens pärla i fokus.
ST: En del av en kyrkogård, i förgrunden terrass-plantering med gröna växter. Bredvid varandra syns korta kvadratiska stenstolpar ca 25 cm höga och 15x15 som sticker upp bland växterna. Det är askgravstenar. I bakgrunden syns bebyggelse från Barkarbystaden. Det syns på växtligheten att det är höst ute.
Vi gick tillsammans med en av de kloka vaktmästarna runt Barkbys nya gravkvarter. Vi fick berättat för oss om olika gravskick (sätt att begravas). Om minneslund, askgravplats, urngravar och kistgravar.
Tillsammans delade vi våra tankar och känslor om liv och död, kring livets slut, vad händer efter?
Det ställdes frågor och delades kloka tankar så jag är mer än tacksam att få dela dessa stunder med er. Tacksam är jag också för all hjälp jag fick av husfolket i Barkarby och fina kollegor.
Torsdagskvällen var en avkoppling med musikal tillsammans med några arbetskamrater och det gladde mig (fast jag kom hem vääääldigt sent). I hemlighet önskade jag mig tolk när ljudet pajade efter första akten. Såg en av de teckenspråkstolkar jag ofta träffar i jobbet, sittandes ett antal rader längre fram från mig. Vid det tillfälliga avbrottet i föreställningen började vi prata med varandra och våra respektive sällskap tyckte att det ju var helt perfekt att kunna teckna med varandra och inte behöva skrika över allas röster eftersom avståndet oss emellan var ett bra stycke. Teckenspråkets lyx och inte bara nödvändighet visade sig där.
Fast jag ska inte bara klaga... den välkända musikalen på det välkända stället i stora staden hade textat på en panel ovanför scenen. Väldigt bra, men jag hade gärna sett att också replikerna textades och inte bara sångerna, lite tumme ner för det.
Fredagen i vecka 42... fina samtal där jag gläds över att Skype fungerar så bra. Det är ett ovärderligt hjälpmedel när man inte har bildtelefon. Tack för denna uppfinning!
I måndags fick jag möjlighet till ytterligare en kontakt som innebär samarbetsmöjligheter med myndigheter som stöttar människor i utsatta situationer.
Tisdagen innebar insikter om vad som är viktigt och behöver prioriteras i mitt arbetsliv och vad som ibland av olika skäl måste tas bort eller förändras. Förhoppningsvis blir det till det bättre.
Syntolkning: papperstallrik med smakprov av tunnbrödsrulle dekorerad med persilja och mörkt bröd, kavring med kalkonskinka.
Onsdagen, vad vi slet men tack vare så många som med mycket kort varsel kunde hjälpas åt så löste det sig. Men vi fick en fin träff tillsammans i Skärholmen, där vi, eller i allafall jag fick upptäcka vad "socialt stöd" i en grupp fick betyda.
Jag är otroligt glad över att det sociala stöd och hur vi ställde upp för varandra, visade sig vid detta tillfälle. Människan är kropp, själ och ande. Denna eftermiddag fick alla dessa delar sitt, tack vare att vi ställde upp för varandra!
ST: Runt bordet sitter människor och fikar, deltagarnas ansikten syns inte. Mitt på bordet ligger 18 stycken tygpärlor i olika tyger och färger. Tillsammans bildar pärlorna Frälsarkransen - Livets pärlor.
Torsdagen med Träffpunkten, ja vad kan jag bara säga... En lyx att få kasta sig handlöst ut på ärligt bråddjup med denna grupp som denna gång hade Nattens pärla i fokus.
Vi gick tillsammans med en av de kloka vaktmästarna runt Barkbys nya gravkvarter. Vi fick berättat för oss om olika gravskick (sätt att begravas). Om minneslund, askgravplats, urngravar och kistgravar.
Tillsammans delade vi våra tankar och känslor om liv och död, kring livets slut, vad händer efter?
Det ställdes frågor och delades kloka tankar så jag är mer än tacksam att få dela dessa stunder med er. Tacksam är jag också för all hjälp jag fick av husfolket i Barkarby och fina kollegor.
Torsdagskvällen var en avkoppling med musikal tillsammans med några arbetskamrater och det gladde mig (fast jag kom hem vääääldigt sent). I hemlighet önskade jag mig tolk när ljudet pajade efter första akten. Såg en av de teckenspråkstolkar jag ofta träffar i jobbet, sittandes ett antal rader längre fram från mig. Vid det tillfälliga avbrottet i föreställningen började vi prata med varandra och våra respektive sällskap tyckte att det ju var helt perfekt att kunna teckna med varandra och inte behöva skrika över allas röster eftersom avståndet oss emellan var ett bra stycke. Teckenspråkets lyx och inte bara nödvändighet visade sig där.
Fast jag ska inte bara klaga... den välkända musikalen på det välkända stället i stora staden hade textat på en panel ovanför scenen. Väldigt bra, men jag hade gärna sett att också replikerna textades och inte bara sångerna, lite tumme ner för det.
Fredagen i vecka 42... fina samtal där jag gläds över att Skype fungerar så bra. Det är ett ovärderligt hjälpmedel när man inte har bildtelefon. Tack för denna uppfinning!
Lördagen och söndagen innebar pyssel med lite av varje som inte hunnits med under veckan. Finner en viss tillfredsställelse av att se högen minska.
Ha det fint!
/L
Ha det fint!
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar