Årets julkalender Tusen år till julafton på teckenspråk

Syntolkning: Fyra barn i olika åldrar står framför en vuxen kvinna och en vuxen man. De är iklädda vikingakläder med mantlar och päls- eller yllemössor. De är utomhus och det är snö på marken. Uppe i högra hörnet finns två händer, symbolen som talar om att programmet är tolkat till teckenspråk.



De senaste åren har jag faktiskt sett varenda avsnitt av julkalendern och tyckt att det varit ganska underhållande. Men allra mest har jag nog tittat för att julkalendern sedan några år finns tolkat till teckenspråk redan från början.
Symbolen uppe till höger på bilden, de båda händerna som är placerade över varandra, informerar om att programmet tolkas till teckenspråk.

Ser du den eller liknande symbol så vet du att exempelvis just denna hemsida/webplats, program eller annan skriven information finns översatt till teckenspråk.
Minns jag rätt så är julkalendern i år för första gången också syntolkat, symbolen för syntolkning är då ett öga uppe i högra hörnet.

Många offentliga webplatser är idag oerhört duktiga på att se till att ha sin information tillgänglig på olika språk. Dessvärre inte alltid till teckenspråk. Håll utkik efter symbolen med händerna, finns den inte på en hemsida eller liknande information, meddela gärna ansvariga så att de får vetskap om hur de kan göra sin information tillgänglig också på teckenspråk.

Har du inte sett dagens julkalender så hittar du den om du klickar HÄR med teckenspråkstolkning.

Avhandlingen av Moa Wahlqvist, Dövblinda tvingas ständigt förklara sig

En mycket viktigt och läsvärd artikel, den är hämtad Örebro Universitet! Länk till artikeln i sin helhet hittar du längst ner i inlägget.


2015-11-11

Vi får ständigt förklara. Den upplevelsen av omvärldens okunnighet förmedlar personer med Ushers syndrom, en forma av dövblindhet, i en avhandling som nu läggs fram vid Örebro universitet

– Min förhoppning är att kunna sprida kunskap, för att minska trycket på dessa personer att beskriva och förklara, säger författaren Moa Wahlqvist.

 

Syntolkning: Moa Wahlqvist, som har ljust hår nedanför axlarna samt röda glasögon, står framför sjukhusentré A.

 

Moa Wahlqvist är knuten till audiologiskt forskningscentrum vid USÖ och har kartlagt den självuppskattade hälsan hos personer med dövblindhet orsakade av Ushers syndrom. Gruppen omfattar hälften av de cirka 1 500 personer i Sverige med dövblindhet. Syndromet är ärftligt och finns i tre former. Synen försämras med tiden i alla tre Usher-syndromen. Det som skiljer är att en del personer föds döva medan andra har en hörselnedsättning sedan födseln, som antingen är stabil eller försämras.
I avhandlingen ingår enkäter med frågor om fysisk hälsa, psykisk hälsa och sociala relationer. Svaren från personerna med Ushers syndrom har sedan jämförts med den stora folkhälsoenkäten som omfattar ett tvärsnitt av Sverige.
– Personerna med Ushers syndrom är en specifik grupp med specifika problem. Men problemen med hälsan är mer allmänna, säger Moa Wahlqvist.

Fler självmordsförsök

Svaren handlar om fysiska symptom som värk och trötthet. Men också om psykiska problem som känslor av att vara värdelös, till konkreta tankar om självmord. Moa Wahlqvist visar i sin avhandling att tankar på självmord och faktiska självmordsförsök är överrepresenterade bland dem som har Ushers syndrom. Tilliten till andra människor sviktar också, särskilt när hörsel och syn blir allt sämre.
Enkätsvaren visar också på en specifik hälsoeffekt hos dem som föds med en hörselnedsättning, men har tal som första språk och där andra symptom visar sig först senare i livet.
– Det är inte så stor skillnad i upplevd hälsa mellan kvinnor och män i den gruppen. Däremot utrycker männen mycket mer psykisk ohälsa än män i den allmänna folkhälsoundersökningen, säger Moa Wahlqvist.
– Min tolkning är att dessa män känner att de inte kan leva upp till en traditionell mansroll.
Cochlea implantat påverkade den upplevda hälsan, visade svar från några i den grupp med Usher-diagnos där hörsel, syn och balans försämras med tiden. Implantaten medför bättre hörsel och blir en viktig kompensation när synen försämras. Men det behövs fler studier för att kunna slå fast detta samband enligt Moa Wahlqvist.

Den första studien

Det finns få studier av hälsa hos personer med dövblindhet. För gruppen med Ushers syndrom är Moa Wahlqvist kartläggning den första som greppar fysisk och psykisk hälsa och även sociala relationer. Grunden för hennes av handlingsarbetet finns i den unika databas som professor Claes Möller satt upp på USÖ.
– Det saknas kunskap inom hälsovården och socialtjänsten om den här gruppen människor. Förhoppningsvis kan min studie bidra till att öka förståelsen och minska den börda som idag ligger på personer med Ushers syndrom, säger Moa Wahlqvist.
Text och foto: Maria Elisson

****************

Artikeln ovan är hämtad Örebro Universitet, klicka HÄR för att nå artikeln i sin helhet.

                                                         

Några av veckans steg...

INGEN ANING varför texten i inlägget bara konstrar och inte vill lägga sig längs en vänstermarginal, utan centrerat gör det svårläst... ja ja ett tecken att jag inte ska ägna mig åt teknik kanske...

- Vad gör du hela dagarna,  frågade en person mig häromdagen.

- Ja du, vad gör jag egentligen?

Ibland känns det som om jag bara sitter vid datorn för att antingen dokumentera vad projektet har gjort eller står i eller så förbereder jag material till kommande verksamheter. Så är det naturligtvis inte, den mesta tiden går åt till att möta människor i olika sammanhang och situationer, runt om i Stockholms stift.

Veckans första dag var en dag vid dator och Skype och sänder en tacksamhetens tanke för dessa tekniska prylar finns, skulle vilja säga oumbärliga delar i mitt arbete.

     

Syntolkning: En stegräknare som visar 12383 steg samt tiden 23:25.45

De flesta möten sker direkt, vi möts rent fysiskt för att samtala, många möten sker också via Skype men också via Facebook.

Det har dock blivit allt mer tydligt att mötesplatserna har koncentrerats till några specifika platser i stiftet. Det handlar i första hand då inte om att människor åker från en annan del av Stockholm för att delta i en annonserad aktivitet. De planerade verksamheterna som alla kan läsa i programbladet, utan de som söker sig till dessa platser för aktivitet av andra skäl.  

Jag funderar på situationen, varför de söker upp mig i samband med en verksamhet men inte har för avsikt att delta i själva aktiviteten. Nu är det förvisso många som ändå deltar planerat men också för att: "Det sägs att det ni har trevlig samvaro här". "Jag hade inget bättre för mig". "Jag åkte förbi och kom på att det nog var något på teckenspråk här" etc. Både före och efter kan det allt som oftas kommer en liten vinkning, ett ord i förbifarten eller ett sms "Har du tid i fem minuter, jag har en fråga...". "Det var inget särskilt, men..."  

Funderar på hur bra lösningar och former för dessa kontakter kan hittas. Men också hur olika former av samverkan med andra myndigheter kan ske.

Tisdagen innebar samtal men också möten. Ett av mötena innebar ytterligare möte, något jag inte alls hade räknat med. Mycket trevligt men framför allt lärorikt! När dagen var slut hade jag gjort vad man skulle kunna kalla en mindre jorden-runt-resa, ett flertal olika nationaliteter och erfarenheter rikare om hur det är att vara teckenspråkig i olika länder och kulturer.

ST: Människor som sitter vid ett bord men man kan bara deras se ben och fötter där de sitter. Några har redan tagit av sig sina skor för att prova fotbad.

Onsdagen innebar bl.a. träff med andakt på Skärholmens seniorboende. Nu när kyrkoåret närmar sig sitt slut fick vi anledning att prata om både förlåtelse och nya möjligheter. Hur kan man göra det rent praktiskt?  Tja, vi gjorde det genom att prova fotbad utan vatten (jo det går).

Ordet förlåt på teckenspråk gör det hela så mycket mer tydligt. Förlåt består av två tecken: snäll + rent. Med andra ord, lite fritt uttryckt: var snäll och gör ren. Rent symboliskt så kan vi alla dagligen fundera på vart vi är på väg, vilka vägar vi väljer att gå men kanske framför allt, vilken grund vi väljer att stå på och leva våra liv utifrån. Har teckenspråkiga samma möjligheter som andra att välja väg, få information på sitt eget modersmål för att kunna göra val i sina liv och därmed välja vilken grund de vill för sina liv?

Det sägs att det märks direkt om vi inte tar hand om våra fötter, det syns på hela vår kropp. Det syns på oss när vi har skoskav, en sten i skon och när vi slår i en tå så gör det rejält ont.... Spännande diskussioner och tankar delades runt borden på träffen i Skärholmen.

ST: En bild från en powerpoint-presentation som har rubriken: Mottagande av döva och hörselskadade asylsökande.

Senare på onsdagskvällen var jag på Dövas Hus för två föreläsningar. Båda var mycket intressanta! Den första handlade om hur mottagandet och asylprocessen för döva och hörselskadade ser ut i Sverige. Den senaste tiden har varit omvälvanade för många och inte en endaste en av oss har undgått flyktingkatastrofen och spår som följer den.

Många engagerade och ideella krafter har samverkat och samarbetat för att på olika sätt hjälpa till. Teckenspråkig verksamhet i Stockholms stift har tagit upp kollekt för det konkreta och direkta asyl och flyktingarbetet som bedrivs i Leksand på Västanviks folkhögskola men också samlat in bl.a. kläder och hygienartiklar. För närvarande finns 45 flyktningar på Västanvik och får där olika former av stöd i sin situation. De som ansvarar för dessa frågor och arbete på Västanvik är i ständig kontakt med myndigheter och migrationsverket för att informera och hålla sig uppdaterade.

Efter första föreläsningen vad det efter en kort paus dags för nästa. Pontus Nordell föreläste kring temat audism. Tankar, fördomar och konsekvenser av och kring audism. För första gången fick jag också ett begrepp för ett fenomen som jag i så många år har mött men inte haft ett ord för: kulturtolk.

Jag tror att många har lättar att förstå "kulturtolk" då vi möter andra länder och språk än vi har att förstå begreppet utifrån ett teckenspråkigt perspektiv. Återkommer senare med mer om just dessa båda begrepp; audism och kulturtolk.



ST: Ett bord med en turkos avlång duk. På duken ligger kantiga stenar i olika storlekar. På bordet finns också en blå boll i tyg. Några personer sitter vid bordet och ska börja skriva på lappar.

Torsdag, det var dags för Träffpunkten att ses och fortsätta samtala kring Frälsarkransen. Vi har nu kommit till den blå pärlan; Bekymmerslöshetspärlan. Vi konstaterade att det var ett ganska svårt namn på en pärla. "Vad då bekymmers-lös-het", finns inte bekymmer och problem"?  Jo då, det gör det, problem och bekymmer har vi alla.

Vi började med att prata kring vad problem och bekymmer kan vara. Sedan satte vi på olika sätt ord på vad vi eller människor kan känna oro och vara rädda för och berättade för varandra om dessa tankar. Har vi någon vi känner förtroende för, att berätta om våra känslor och bekymmer för, vilka möjligheter har vi att få uttrycka våra innersta känslor på teckenspråk. En i gruppen sa att det är ju så bra att Gud kan alla språk så man kan alltid prata med honom om det man funderar på.

Sedan vände vi helt och hållet på ordet och fortsatte att prata om vad det är och hur det känns när man inte har bekymmer. Hur känns det att få vara helt trygg, hur är det att vara flykting och ha upplevt så mycket hemska saker och sedan få komma till Sverige och känna trygghet. Tankar och berättelser delades runt bordet och en deltagare föreslog på slutet att det var bättre att byta namn på den blå pärlan. Det vore bättre om den istället hette: TACKSAMHETS-PÄRLAN!

Ja varför inte, ett väldigt fint förslag, att kunna glädjas åt att det finns tillfällen om inte har bekymmer utan istället tacksamhet för olika människor och situationer jag får ha omkring mig.

Fredagen.... mail, materialförberedelse inför nästa vecka, Skypesamtal och samtal via bildtelefoniförmedlingen... snart är det helg och för den som vill, känn dig varmt välkommen till Eds församlingshem (Upplands Väsby) nu på söndag 15/11 kl. 11. Familjegudstjänst med tolk. Församlingen har engagemang i dövskolan i Asmara, Eritrea.

Ha en fin helg!

/Lillemor

Retreat, Fredagsfrid på teckenspråk

 

Behöver du en paus i vardagen? Välkommen på FREDAGS-FRID på teckenspråk!

Det är lätt att låta kropp och hjärna konstant gå på högvarv, kanske ännu mer i städerna där tempot ofta är högt och det är lätt att tappa bort sig i tunnelbanans vimmel.

Funderar på min egen hjärna som allt som oftast är upptagen i tankar på hur kan saker och ting göras tillgängliga för de som har teckenspråk som sitt första språk. Är lösningen så enkel som att det räcker att se till att det bara finns tolk på plats, så är man hemma? Ja och nej skulle man kunna svara. Ja, med tolk har man definitivt gjort något för att se till att språket översätts men kommunikation är långt mycket mer än så. Med språk följer också bla. kulturella och sociala markörer som oavsett språk och då vi kommunicerar genom tredje part, kan och förloras en bit på vägen. Inget kan fullt ut ersätta en kommunikation som sker direkt, öga mot öga, människor emellan.

Kanske är det också så för oss människor. Inte bara att vi behöver ha en direkt kommunikation öga mot öga människor emellan utan också en direktkommunikation med oss själva, inåt...

Att delta i Fredags-frid kanske kan vara en början till ett direkt möte och en kommunikation med dig själv, ditt jag och vem du är...

Så välkommen till Fredagsfrid, vid två tillfällen i höst så har vi med teckenspråkstolkar och det är en bra början att få möta dig själv och vad du behöver i ditt liv för att må bra.

Välkommen!
Syntolkning: nedan en informationsfilm på teckenspråk, en inbjudan till fredagsfrid i Maria kyrka, Jakobsberg 20/11 och 4/12. Nedanför filmklippet finns skriven information samt kontaktuppgifter till mig Lillemor.

 

 

När: 20/11 samt 4/12 kl. 9-14
Var: Maria kyrka, Vasavägen 25, Jakobsberg
Vad: Retreat men aktiviteter som andakt, yoga, qigong, mindfullness mm.
Hur: Vi samarbetar med Södertörns folkhögskolas teckenspråkstolk-linje
Kostnad: 40kr (lunch ingår).

Frågor och anmälan till Lillemor sms:  070-885 61 08 eller
epost: lillemor.lindahl@svenskakyrkan.se

* Anmälan till 20 november senast 17/11, anmälan till 4 december senast 1/12.

* Vid anmälan meddela ev. matallergi samt om du har särskilda tolkbehov, tex behöver taktil tolk eller annat särskilt tolkbehov.

VÄLKOMMEN!
hälsningar
Lillemor

Tekniska prylar, hjälpmedel och Gudagåva

Syntolkning: Övre delen av bilden visar ett bord där det finns en bärbar dator med ett pågående dokument, en iPad med skype, en almanacka. I bakgrunden några böcker på hög. Den nedre bilden visar en stegräknare och siffran 28 för antalet steg.

 

 

Man brukar säga till ungarna att de inte får hänga framför datorn hela dagen. Hm hela 28 steg visade min stegräknare när jag bestämde mig för att stämpla ut...efter en heldag framför skärmen!?

 Okej jag hade faktiskt några personliga möten via Skype. Om det nu kan kallas personliga möten när man ses framför kameran. Men faktum är att det ibland kan vara det som är den enda lösningen...

28 steg nog måste det varit fler, åtminstone 30 steg... Nåväl, jag får glädjas åt att jag fått väldigt mycket gjort, där jag suttit vid skärmen hela da´n.
Ha det!
/L


#endiakonsvardag #attjobbaikyrkan #tackgodegudförtekniskahjälpmedel #teckenspråk #stockholmsstift

Tecken på vägen

Gud vet att det finns dagar i våra liv då vi inte orkar lyfta blicken...
Det är då han gör tecken i vår väg, just där vi har vår uppmärksamhet.
För att vi ska se att var vi än är, hur vi än har det så är Han är med oss!

Tack Gud för att du aldrig slutar påminna mig om Din närvaro!

CODA, Children Of Deaf Adult

Gläder mig åt morgondagens samarbete med CODA- gruppen...

Nedan information om CODA. Informationen är lånad från Stockholms Dövas Ungdomstråd. Där hittar du också mer information om du vill veta mer.

Om CODA

CODA är en förkortning som står för Children Of Deaf Adults och innefattar de barn som växer/vuxit upp med döva eller hörselskadade föräldrar.
Till skillnad från förr i tiden behöver de inte hjälpa sina föräldrar med varenda liten vardagssituation, tekniken har utvecklats väldigt mycket och det finns nu väldigt många hjälpmedel som gör att döva klarar sig själva, till skillnad från förr då barnen fick tolka, översätta vad som sas på TV:n då text-tv inte fanns osv. Nu för tiden har barn till döva föräldrar har en vanlig uppväxt, precis som ett barn som växer upp i en hörande familj, enda skillnaden är att deras mamma och pappa inte hör.
CODA barn är en grupp som kan ha väldigt många skilda livserfarenheter och är därför inte alltigenom lik, även fast det finns väldigt många typiska drag och beteendemönster. I en del familjer används endast teckenspråk när man kommunicerar, medan andra familjer blandar teckenspråk med svenska. De barn som växer upp i familjer som blandar språken avläser ofta bättre än de själva tecknar.
Vad som är typiskt för CODA-barn:
• Är självständiga och vågar mer
• Är sociala och pratar mycket
• Lyssnar och pratar samtidigt
• Sätter andras välmående i första hand
• Gestikulerar mycket
• Reagerar på ljud
• Behöver ögonkontakt för att förstå
• Reagerar inte när namnet ropas
• Beskriver tydligt och mer målande
• Har gärna kroppskontakt, ropar inte utan petar istället på personen
Självklart är det individuellt beroende på varje enskilt barn hur de beter sig beroende på personlighet, uppväxt, familjesituation osv. men dessa beteendemönster är de mest återkommande hos de flesta barnen. Det är vanligt att CODA barn känner extra ansvar att hålla koll på sin omgivning då de är vana att ofta återberätta små saker som hänt för föräldrarna som inte hör, t.ex. om det är en plingande cykel bakom som vill cykla förbi.

Vanliga frågor CODA får:
• Är teckenspråket internationellt?
• Varför är inte du döv?
• Hur många tecken finns det?
• Kan dina föräldrar läsa?
• Hur blev dina föräldrar döva?
• Kan dina föräldrar lukta?
• Hur gör dina föräldrar när de handlar?
• Hur vet de att det ringer?
• Får döva köra bil?
• Kan döva titta på TV?
• Kan dina föräldrar prata/göra ljud?

Att CODA barn får annorlunda och ofta ogenomtänkta frågor är vanligt. De tar sällan illa upp då det oftast handlar om nyfikenhet, men kan samtidigt tröttna på att svara på samma frågor om och om igen, speciellt när det ofta är självklara svar. Det är viktigt att inte stoppa de barn som frågar saker, genom frågor ökas kunskapen. Försök svara eller fråga gärna föräldrarna för att kunna svara nästa gång.
Enda skillnaden på döva och hörande är just hörseln, självklart kan de läsa, handla, köra bil, titta på tv osv. Skulle det uppstå kommunikationssvårigheter är det bara att plocka fram papper och penna. Det finns mycket tekniska hjälpmedel, bildtelefon, väckarklocka som vibrerar att ha under kudden, blinkers i lampor som blinkar när det plingar på dörren osv.
Dövstum är ett ord som avskaffades vid 1950-talet och ska inte användas då ordet inte är relevant. Döva personers röstresurser är det mycket sällan fel på. Anledningar till att döva inte använder rösten, "pratar", är att de aldrig hört det talade språket, och inte har nytta av talat språk för egen del och att teckenspråket som döva använder är ett visuellt språk.

Gå gärna in på SDUR´s hemsida för att få mer information om CODA, Children Of Deaf Adults

Ha det fint!
/Lillemor

* 9/11 Pilträdet träff kl. 15:00
* 11/11, deltagare i Träffpunkten träffas kl. 10:00

Onsdagsträff i Skärholmen

Syntolkning: Altare av sten, i Skärholmens kyrka, en vit duk hänger ner över sidorna. Gröna minde dukar hänger ner för altarets framsida. På altaret finns ett kors och en vas med höstfärgade blommor. På altaret står också 12 ljus i små ljuskoppar, i mitten av raden med ljus finns ett turkost ljus. Framför altaret står en stol.


Onsdagen den 28 oktober hade vi träff i Skärholmen och det kändes roligt att Svenska kyrkans teckenspråkiga verksamhet från Uppsala besökte oss.

Vi började med att träffas i Skärholmens kyrka och berättade om kyrkan och att de arbetar för att göra bl.a. information tillgängligt på teckenspråk. Det kan man se på en av deras tv-skärmar som har info på teckenspråk. De har också skrivit om teckenspråk i sitt församlingsblad.

När vi presenterat oss för varandra åt vi lunch tillsammans. Det var... full fart runt borden, mycket att prata om. Församlingen uppskattade att vi var där och delade lunchgemenskap med dem.
Jag hade förvarnat om ett ungefärligt antal som hade anmält att de ville vara med så det kändes väldigt roligt (och härligt trångt) när det dök upp dubbelt så många!

ST: På altaret står på rad tolv värmeljus i små genomskinliga ljuskoppar, en för varje månad på året. I mitten av raden av månadsljus finns ett ljus i turkosfärgad ljusstake.


Efter lunchen hade vi andakt med Allhelgonatema och vi tände ljus för våra nära och kära som gått bort. Vi fick be och tänka på oss som lever kvar och stötta varandra i sorgen. Vi fick också tända egna ljus för dem vi sörjer och saknar.

Vi fortsatte sedan gemenskapen med att gå ner till Seniorboendet för att se hur de bor där. Många var nyfikna på hur det är att bo på seniorboendet och ställde frågor till de boende om allt möjligt. Vi tog med extra ljus för att de som inte haft möjlighet att vara med i kyrkan också skulle få tända ljus för sina nära och kära. Så småningom dök det upp flera som inte heller kunnat vara med i kyrkan eftersom de varit på sina arbeten, roligt att träffa också dem och att de tog sig tid att vara med den stund som var kvar!

ST: En bricka med värmeljus som brinner, brickan är placerad på dopfunten.
 I mitten av alla värmeljus finns en oljelampa som brinner.

 

Tack alla för en fin dag tillsammans!
/Lillemor

* Nästa onsdagsträff på Skärholmens seniorboende är 11 november kl. 13-15. Välkomna!

V. 44 Samhällsansvar - bara en vecka om året...?

Veckans texter handlar om samhällsansvar... men det är inte en uppmaning om ansvar en vecka om året, eller en dag lite nu och då när man har lust och andan faller på.

Kanske är det så för många av oss, att det nästan är ännu svårare när nöden är oss rakt i ansiktet och dessutom har ett eget ansikte.
Människor av kött och blod möter min blick och frågar om pengar till frukost, en cigg, en slant fem sjuka barn i ett annat land, till boende för natten, medicin för ....
Några blir glada för kaffet, andra blir upprörda för att socker inte finns... Uppgivenhet och frustration blandar sig med samhällsansvaret och tidningsrubrikerna.
Kommentarer om vad kyrkan bör göra mer och större av, och alla människor som i decennier levt utsatta och på gatan, har kyrkan helt glömt bort dem nu?!

Syntolkning: En sida ur svenska psalmboken från tjugoförsta söndagen efter trefaldighet. Rubriken är Samhällsansvar och sedan följer en av söndagens böner om samhällsansvar.

 

Nej verkligen inte, det är bara det att det har gjorts och ständigt görs och av ett oändligt antal engagerade både inom och utanför kyrkans hägn. Men det syns inte, som stora rubriker i vare sig nyhetsinslag, på Facebook, Twitter eller någon annanstans. Det görs ändå, och, inte på bekostnad av någon annan utsatt grupp... Ingen grupp ställs mot vare sig den ena eller den andra... Inte heller den ena hjälpinsatsen mot den andra.

Som söndagens bön säger: "påminn oss om vårt ansvar i samhället och världen..." En del har möjlighet att hjälpa direkt, där på plats och möta utsatta vid det egna gathörnet, eller på centralstationen. Andra kanske har möjlighet att ge en engångsgåva i någon insamling till förmån för de som inte kan komma undan utsattheten i sitt hem...långt långt bort från det vi här kallar för trygghet. Den ena hjälpande handen ställs inte mot den andra...

Ge oss förmågan att fortsätta göra det vi gör på klokast och bästa sätt både kort- och långsiktigt och när både vilja och kraft tryter. Ge oss vad vi behöver för att fortsätta göra vad vi kan, var och en efter sin förmåga.

 /L

Ingen föds till extremist...

Syntolkning: På en scen står fyra personer, bla. Stocksholms stifts biskop, Eva Brunne, Martin Vilhelmsson och Mona Sahlin. I bakgrunden syns en del av en filmduk med en bild där texten "ingen föds till extremist" syns.

Torsdagen i vecka 43 innebar bland annat en förmiddag i Filadelfiakyrkan på Rörstandsgatan. Där samlades präster och diakoner i Stockholms stift för fyllnadsval till domkapitlet men också för att få ta del av Martin Vilhelmsson och Mona Sahlin tankar och erfarenheter kring flyktingfrågor och extremism. För mig innebar det också en möjlighet till nätverkande, känner mig hopplöst grön i Stockholm trots att jag varit här över ett år...

Vecka 43. Vintertidens intåg

Måndag denna vecka ... fullt upp med informationsförberedelser. Gillar att få sitta fokuserat och bara fräsa på. Skönt att få så mycket gjort, dessvärre är det inte förrän långt senare vissa uppgifter syns...

Tisdag, samtal och samtal...
Tänker att oavsett vem eller i vilken situation vi är att det är gott att få hitta någon att prata med om det man inte vågar säga till någon annan. Fråga om det man inte vågar fråga om hemma eller på jobbet. Tänka högt tillsammans med någon annan, bara för att få prova sin tanke och om den håller.

Onsdag... ja idag har varit ännu en dag av samtal och info-förberedelser inför framtiden.
Nu härnäst, det får bli att gå och lägga mig, i morgon är en ny dag...

Undrar vad torsdagen har att vänta?


/L

Vecka 42. I tacksamhetens tecken

I en vecka som i kyrkan har handlat om tacksägelse, känner jag mig tacksam över att jag får möta de människor jag gör i mitt arbete. Ni lär mig så otroligt mycket och jag är tacksam för att jag ni delar er vardag och liv med mig!

I måndags fick jag möjlighet till ytterligare en kontakt som innebär samarbetsmöjligheter med myndigheter som stöttar människor i utsatta situationer.

Tisdagen innebar insikter om vad som är viktigt och behöver prioriteras i mitt arbetsliv och vad som ibland av olika skäl måste tas bort eller förändras. Förhoppningsvis blir det till det bättre.

Syntolkning: papperstallrik med smakprov av tunnbrödsrulle dekorerad med persilja och mörkt bröd, kavring med kalkonskinka.

 

Onsdagen, vad vi slet men tack vare så många som med mycket kort varsel kunde hjälpas åt så löste det sig. Men vi fick en fin träff tillsammans i Skärholmen, där vi, eller i allafall jag fick upptäcka vad "socialt stöd" i en grupp fick betyda.

Jag är otroligt glad över att det sociala stöd och hur vi ställde upp för varandra, visade sig vid detta tillfälle. Människan är kropp, själ och ande. Denna eftermiddag fick alla dessa delar sitt, tack vare att vi ställde upp för varandra!



ST: Runt bordet sitter människor och fikar, deltagarnas ansikten syns inte. Mitt på bordet ligger 18 stycken tygpärlor i olika tyger och färger. Tillsammans bildar pärlorna Frälsarkransen - Livets pärlor.


Torsdagen med Träffpunkten,  ja vad kan jag bara säga... En lyx att få kasta sig handlöst ut på ärligt bråddjup med denna grupp som denna gång hade Nattens pärla i fokus.

 

ST: En del av en kyrkogård, i förgrunden terrass-plantering med gröna växter. Bredvid varandra syns korta kvadratiska stenstolpar ca 25 cm höga och 15x15 som sticker upp bland växterna. Det är askgravstenar. I bakgrunden syns bebyggelse från Barkarbystaden. Det syns på växtligheten att det är höst ute.

Vi gick tillsammans med en av de kloka vaktmästarna runt Barkbys nya gravkvarter. Vi fick berättat för oss om olika gravskick (sätt att begravas). Om minneslund, askgravplats, urngravar och kistgravar.
Tillsammans delade vi våra tankar och känslor om liv och död, kring livets slut, vad händer efter?
Det ställdes frågor och delades kloka tankar så jag är mer än tacksam att få dela dessa stunder med er. Tacksam är jag också för all hjälp jag fick av husfolket i Barkarby och fina kollegor.

Torsdagskvällen var en avkoppling med musikal tillsammans med några arbetskamrater och det gladde mig (fast jag kom hem vääääldigt sent). I hemlighet önskade jag mig tolk när ljudet pajade efter första akten. Såg en av de teckenspråkstolkar jag ofta träffar i jobbet, sittandes ett antal rader längre fram från mig. Vid det tillfälliga avbrottet i föreställningen började vi prata med varandra och våra respektive sällskap tyckte att det ju var helt perfekt att kunna teckna med varandra och inte behöva skrika över allas röster eftersom avståndet oss emellan var ett bra stycke. Teckenspråkets lyx och inte bara nödvändighet visade sig där.

Fast jag ska inte bara klaga... den välkända musikalen på det välkända stället i stora staden hade textat på en panel ovanför scenen. Väldigt bra, men jag hade gärna sett att också replikerna textades och inte bara sångerna, lite tumme ner för det.

Fredagen i vecka 42... fina samtal där jag gläds över att Skype fungerar så bra. Det är ett ovärderligt hjälpmedel när man inte har bildtelefon. Tack för denna uppfinning!

Lördagen och söndagen innebar pyssel med lite av varje som inte hunnits med under veckan. Finner en viss tillfredsställelse av att se högen minska.

Ha det fint!
/L

Vecka 41, vart tar tiden vägen?

Ja denna evighetsfråga... Vart tar tiden vägen? 

Nyss var det augusti och vips har det blivit oktober, låter som en riktig klyscha men när tiden rusar fort är det lätt att bli fartblind.

Vad och vem är det jag missar i denna hastighet. Glömmer eller prioriterar jag bort att själv hämta andan och hinner Anden med mig i mitt rusande? Klurar på det här med att summera både min dag men också min vecka som ännu inte är slut.....

Syntolkning: ett A4-papper med vårterminen färglagt med olika färger för olika aktiviteter.

 

Måndag 5/10, planeringsmöte med min lilla referensgrupp och förhoppningsvis blivande verksamhetsråd (hoppas hoppas). Vi satt och la upp planerna för vårens aktiviteter, bibelstudier och gudstjänster. Ser riktigt lovande ut om jag får säga det själv, nästan så man längtar till våren bums!

ST: Fyra bilder: övre vänster bild: Skylt där det står "Väsby Centrum" samt "Hej! Kul att du är här". Övre höger: Väsby kyrkas klocktorn med ett kors högst upp. Klocktornet är brunt och är kantigt, och kan tänkas ovanifrån se ut som om det är stjärnformat. Nedre vänstra bilden: En persons svarta byxben med röda kängor på fötterna, torra höstlöv runt fötterna. Nedre högra bilden: En staty i metall föreställande ett barn som kastar sig upp i famnen på en man, vid statyns fötter en ryggsäck. I bakgrunden en stentrappa som går uppåt.

Tisdag 6/10, brrr det biter så där lite gott i kinderna av den där höga klara höstluften. Tog pendeln till Upplands Väsby för kontraktskonvent där Sollentuna kontrakts (som Järfälla församling ingår i) präster och diakoner möts. Fortbildning, information och erfarenhetsutbyte sker under dessa förmiddagar. 

På min väg till kyrkan möttes jag av en reklamskylt där det stod: "Hej, kul att du är här", tack för det! Varje möte oavsett om jag är inne i kyrkans lokaler eller ute i samhällets kyrkorum försöker jag komma ihåg just detta: "Hej, var roligt att du är här", men ibland glömmer jag och då påminner andra mig om det.

Jag var lite tidig, man vet ju aldrig med dessa pendlar, så jag kom till en låst dörr. Ja ja, spelar roll solen sken... men redan efter någon minut undrade någon om jag inte ville komma in i värmen. 

Väl inne så hördes skratt, sorl och spontansång och ett ögonblick senare hade jag en kaffekopp i handen, "eller vill du hellre ha choklad? Det finns det också om du vill..."   

De hade inte den blekaste aning om vem jag var och ändå detta möte. Jovisst kunde de kanske tänka sig att jag nog var en av förmiddagens deltagare på mötet men jag kunde lika gärna varit någon annan. Precis efter mig kom en man i ganska dåligt skick, lika välkommen och försedd med en varm kopp i handen också han.#Gör inte skillnad# som biskop Eva säger här i Stockholms stift. De gjorde inte skillnad på det sättet men de gjorde skillnad för min dag. Jag insåg på kvällen vad det gjort med mig att så där på morgonkvisten kliva in i ett församlingshem och direkt i dörren mötas av någon och därtill i rummen höra skratt och nynnande av sång.... En ynnest att tacka för denna dag!

Traskade förbi en staty som föreställer (gissar jag) en pappa, eller i allafall en man, och ett barn som slängt sig i famnen på denna pappa/man. Skolväskan och gosedjuret ligger på marken. Jag menar, vem kan liksom hålla både skolväska och gosedjur när man längtat efter någon hela långa dagen?!

Hur många människor igår, idag, i morgon... har på grund av krig, oroligheter och flykt skilts från sina nära och kära. Längtar efter att ses och röra vid varandra igen. Hur många har förlorat de sina då deras gummibåtar har sjunkit och tagit med sig deras anhöriga ner i havets djup? Hur många har förlorat de sina för att gränsen stängdes precis framför dem och de nu ska skickas tillbaka? Ber för mig själv: Hjälp mig att göra skillnad för att inte göra skillnad!

ST: Tre bilder: den vänstra visar Huddinge kyrka i vit sten/revetering, höstfärger på träden.
Övre högra bild: Ingången till Huddinge församlingshem, det står "Klockargården" på en skylt ovanför ingången. Nedre högra bilden: En lite större brun utekruka med blommor i samt en träskylt med ordet "Välkommen".

 



6/10 eftermiddag. Tog pendeln ner till Huddinge för att träffa deras arbetslag och informera om projektet Teckenspråkig diakoni. Förmiddagen hade varit både intressant och intensiv och det blev promenadlunch för att hinna i tid. 

Hann dessbättre före mött, inom affären för att fixa lite grejer. Huddinge församling har nu insamling av konserver och torrvaror som de sedan förmedlar till den som behöver. Bra initiativ tycker jag! 

Så fick jag det igen!

Kom in i församlingshemmet och hör sorl, samtal och skratt och möts av ett: "Hej, vad gott att se dig, är du här för att träffa någon särskild"?
Vet inte hur det är med er men konstaterar att med mig gör det något alldeles särskilt, detta att bli sedd och mött med ett "Hej" när jag kliver inom dörren. Tack!

Så fick jag dela med mig lite av information och förhoppningsvis lite sug efter att veta mer om teckenspråk i Svenska kyrkan. Vad vi gör och hur vi kan samverka på ett bra sätt.

Känner mig väldigt glad för att just detta arbetslag har en väldigt bra och öppen attityd gentemot teckenspråk. Vem vet, nästa gång ni möter någon av dem där så kanske de rent av möter er på teckenspråk!

ST: En persons svarta byxben, gröna snörkängor på fötterna. Hörnet på en ryggsäck där en reflex-ängel hänger.

7/10, jag borde kanske skaffa mig en stegräknare... Fast Jesus körde nog inte med sådana prylar och i vilket fall som helst kan inte mina steg ens vara i närheten av hans antal. Gläds gör jag dock att få vara en del av en "Gå-kyrka" och precis som Jesus vara där människor är. 

Efter förmiddagens pappersgöra, denna hög som alltid jagar, styrdes kosan mot pendeln. Jag uppskattar denna tid för antingen reflektion över det som väntar eller avlastning av det som varit. Det händer det att jag möter någon bekant som har något att berätta och jag fascineras av att det ofta ogenerat stirras på oss när vi pratar. Det är inte märkligare med teckenspråk än något annat språk. Så är det något så bara fråga. Fram för mer VÅGA FRÅGA! 

Stod för ett tag sedan på Centralen och pratade med en kompis via videoskype. Då en grabb på kanske 9-10 år oblygt tittade på mig. Han verkade inte förstå eller kunna teckenspråk men tittade nyfiket och ganska snabbt lät han oss förstå att han undrade något. 

Jag råkade ha min almanacka synlig med handalfabetet på baksidan, och utan att reflektera om jag hörde eller inte så börjar han bokstavera sitt namn. Så med det kan jag bara säga: "Hej Alex" kul att du vågade säga vad du hette och göra tummen upp för teckenspråk! 

ST: En del av ett bord, där assietter och fikabröd syns. I förgrunden syns ett stearinljus som brinner, i bakgrunden syns händerna på några människor.

 Väl framme på denna "Huddinge-träff", så går det inte på något vis att bryta den tradition som alltid där har varit. Nu känns ju det inte som några större problem om jag säger så... Denna grupp har regelbundet träffats i 26 år. Jo du läste rätt, tjugosex år, värt både jubel och fanfar! Den hade ett mycket kort uppehåll då min företrädare gick i pension, men gruppen tog saken i egna händer och drog igång gruppen igen.
Vad är det för rutin som inte får brytas? Jag kom ju in ny i detta gäng för ett år sedan och tänkte väl att jag får kolla läget lite, hur man gör här. Kan meddela att här hoppar man rakt i söndagens texter och sedan följer en spännande och böljande diskussion, högt och lågt, kring vad texten säger oss idag.

Denna dag diskuterade vi både utifrån Matteus 18:7-10, om "hand och fot som förleder" och Hebreérbrevet 13:2-3 om att visa gästfrihet, "du kanske har en ängel på besök utan att du visste om det". Vad är det vi dras iväg i idag, som gör att vi upptas av mindre genomtänkta saker och missar det väsentliga? Vilka går vi förbi, som vi inte har förstått att det var en ängel som ville säga oss något om vart samhället och människosynen är på väg idag?

Idag torsdag, 8/10, samtal via skype på förmiddagen (tack för denna välsignelse i form av iPad för att kunna prata med någon när ett fysiskt möte inte går att få till)! Därtill trevligt samtal från en samhällsfunktion som fått upp ögonen för oss gärna vill samverka.

Tackar för en lunchdejt, om än att den var alldeles för kort, men välbehövlig av pepp, skratt och igenkännande! Eftermiddagen innebar möte med det teckenspråkiga arbetslaget med bl.a. planering och avstämning inför våren. Åter tacksamhetens tanke för att det alltid är samma tolkar som är välbekanta med hur vi jobbar, terminologin och kulturen. Det är GULD värt, bara så ni vet det!!

I morgon fredag 9/10, förutom att min farmor, om hon levt, skulle ha blivit 99 år gammal, så väntar bl.a. samtal och livets kringelikroker men också förberedelser inför nästa veckas aktiviteter. Sedan är det minsann helg och då beger jag mig hem till min Småländska skog!

/Lillemor

Onsdagsträff i Skärholmen 30/9

I dag samlades vi på Skärholmens seniorboende och temat för andakten var:

"Små korn av glädje".

ST: En hand där det ligger 5-6 stycken pumpafrön.

 

Med hjälp av små frön berättades om den gamla damen som varje dag försökte se de små sakerna som gav glädje.

Till sin hjälp använde hon små frön för att komma ihåg varje litet glädjeämne.

Fåglarna som flög över himlen, ett litet frö stoppades ner i fickan. En god kopp kaffe, njuta av att

sitta på en parkbänk - frön stoppades ner i fickan....

 
Ett leende och hej från en mötande person på promenaden-frö efter frö stoppas ner i damens ficka.

ST: Ett långbord där människor sitter och fikar, man kan bara se människornas händer. Det ligger turkosa dukar på bordet och små blomkrukor med vita cyklamen. Det ligger bilder med olika motiv utspridda över bordet.

Varje kväll när damen gått och lagt sig tog hon fram de små fröna och tänkte tillbaka på varje händelse och gladdes åt varje händelse.

Visst fanns det dagar då det kanske bara blev ett endaste frö som hamnade i fickan, men också det gladdes damen över.

ST: En mans arm och hand. Ena handen hålls som en J-hand, den andra handen håller ett fotografi med en hand, i handflatan är det ritat ögon och en glad mun.

Vi tecknade välsignelsen tillsammans och tittade sedan på olika bilder som låg framlagda på bordet. Vi valde en bild som för oss var och en betydde glädje och delade tankar med varandra.

En massa skratt men också mycket allvar blev det i samtalen.

Tack alla för en fin eftermiddag tillsammans!
/Lillemor

 * VÄLKOMNA till söndagens ekumeniska gudstjänst i Skärholmens kyrka 4/10 kl. 13:00.

 

Bibelsamtal i Maria kyrka 26/9

 Syntolkning: Ett träbord, på bordet ligger bilder med olika motiv. I mitten av bordet finns en ljusstake formad som två kupade händer, inuti dessa händer brinner ett värmeljus.

 

Vi börjar alltid våra gudstjänster och bibelsamtal med att tända ett ljus, detta istället för klockringning som många är vana vid i hörande sammanhang.

 

 

ST: Ett träbord med flera bilder med olika motiv, ljusstake med kupade händer. Man kan också se några som sitter på stolar man ser dock bara deras ben.
 

I söndags samlades vi för bibelsamtal utifrån texten från Matteus evangelium 6:25-34 och Markus 2:1-12. Vi reflekterade och samtalade kring vad texterna kunde säga om trygghet.

 

 

ST: En person håller två bilder i sina händer, den ena bilden visar mynt, den andra bilden visar en kvinna som håller sina händer kupade runt kinderna.

Vi delade många intressanta tankar med varandra. Vi delade också tankar kring olika bilder vi tittat på, också de utifrån vad vi förknippade med trygghet och otrygghet.

ST: En ljusbärare, (stor ljusstake) med flera långa stearinljus som brinner.

 

Efter bibelsamtalet fanns möjlighet att tända ett ljus i ljusgloben.

 

 

ST: Människor som sitter runt ett bord med vit duk, de äter pastasoppa med smörgås. Man kan inte se människornas ansikten.

Efter bibelsamtalet fortsatte vi gemenskapen runt matbordet med mera mat & prat.

Tack alla för en fin stund tillsammans!
/Lillemor

 * Söndag 4/10 kl. 13:00 Ekumenisk teckenspråkig gudstjänst i Skärholmens kyrka, Bodholmsplan 1
 

KLANEN på Dramaten

På Dramaten för att se KLANEN... Om teckenspråk!

En arbetskamrat ryckte mig i armen och föreslog att vi skulle gå på teaterföreställningen KLANEN. Du kan läsa mer om teatern HÄR  

Syntolkning: En sida ur programhäftet till föreställningen KLANEN. Nina Raine berättar om arbetet med föreställningen Klanen. 

Syntolkning: En sida ur programhäftet till föreställningen KLANEN. Juli af Klintberg skriver om betydelsen av ett första språk. 


Föreställningen handlar om en döv kille, Billy, som lever med sina föräldrar och två syskon som alla är hörande. Ingen i familjen talar teckenspråk, inte Billy heller. I familjen diskuteras det mycket, pratas mycket om ord och kommunikation, författarskap, musik men Billy deltar lite eller inte alls i diskussionerna. 

Men så möter Billy en tjej som tecknar, en hörande tjej med döva föräldrar och något händer med och inuti Billy. Vad är det att få tillgång till sitt modersmål och hur påverkar det en människas identitet? Vad händer med andra människor runt omkring när en människas identitet förändras, accepterar de förändringen eller protesterar de?

Föreställningen tar upp möjligheter och svårigheter, utmanar gamla och nya fördomar och ställer både det ena och det andra på sin spets. 

En föreställning helt klart värd att ses, den spelas fram till sista oktober och några föreställningar teckenspråkstolkas (18/10 samt 29/10). Några föreställningar textas (via mobil eller surfplatta, 1/10, 9/10, 10/10 samt 24/10). Övriga föreställningar är på talad svenska och delvis taltolkade då det i den teckenspråkiga dialogen genom tal upprepas vad som tecknats. En del av den teckenspråkiga dialogen visas också som text på väggen. 

Som sagt var, den är värd att ses, den skapar både känslor och tankar som roar och oroar och som förhoppningsvis leder till diskussioner. 

Har du sett föreställningen så skulle det vara väldigt intressant om du ville dela med dig av dina tankar kring den.

/Lillemor

SKÄRHOLMEN Onsdagsträff

När livet plötsligt förändras...

(Syntolkning: På ett bord med turkos duk finns en grön vas med orange ros. På duken står ett turkost ljus, värmeljus som formar ett kors, ett rött hjärta. Det finns också en liten skulptur med två händer och i händerna ligger ett barn).

Då kan det kännas skönt att få vara tillsammans en stund för att prata eller bara vara.

Idag träffades vi på Skärholmens seniorboende. Det var den första träffen för hösten och tanken var att vi idag skulle haft en helt annan programpunkt.

Men så är det med livet, när någon i vår närhet dör och lämnar oss kvar så kommer känslor och frågor.
Då vi samlades idag var det för att minnas en vän som gått bort.

Vi började med att tända ett ljus, turkos som är teckenspråkigas färg och lät sedan ljuset vandra runt bland oss alla.
Vi fick be och tänka på vår vän, de anhöriga och för alla oss som finns kvar.
Vi fick dela tankar och minnen med varandra, någon tecknade en psalm.

Flera berättade att de hade vänner som nyligen gått bort och vi tände flera ljus och fick be och tänka på dem. Vi tänkte oss att både våra vänner och vi själva är burna i Guds händer.

Efteråt samlades vi runt borden för fortsatt gemenskap. Vi var så många så det var bra att det fanns flera bord att samlas runt. Frågor kring liv och död blandades med prat om sorg och glädjefyllda minnen.

Tack alla för en fin stund tillsammans!
/Lillemor

TRÄFFPUNKT TORSDAG

Det har varit så fullt upp sedan jag återvände till jobbet efter semestern, så jag har inte hunnit ikapp med vad vi haft för oss bl.a. i en av våra nystartade grupper. 

Här nedan är några bilder från vår första träff i gruppen TRÄFFPUNKT TORSDAG.
Vi pratar om saker vi tycker är viktigt i våra liv, ställer frågor och diskuterar. Vi använder oss av Frälsarkransens pärlor för våra samtal.

(Syntolkning: En stor röd ring med vita band och vitt snöre, en så kallad frälsarkrans som används när en människa ramlat i vattnet för att rädda personen från att drunkna).

Första träffen begav vi oss på en kortare resa och vi började med att diskutera vad Frälsarkransen är... Som en slags livräddare, simring för att hålla sig flytande i livet. 

Vi pratade om vad vatten betyder för livet, att det kan betyda både liv och död. Om tillit, att våga lita på någon och att precis som att åka båt, våga lita på att bär.

När vi kom fram så gick vi in i kyrkan, fick en guidad tur och diskuterade olika symboler i kyrkan och vad de kan betyda för våra liv. Vi såg bl.a olika bilder av Jesus, kors och duvan som fanns både på antependiet (duk/tyget vid predikstolen) och duvan som hängde under predikstolens tak. Vi pratade också om den guldfärgade pärlan i armbandet.

Sedan tände vi ljus för att börja vår andakt, som handlade om att det kan vara svårt att se så mycket svåra saker som händer i våra liv, om katastrofer om händer. Hur ska vi kunna hjälpa och göra någonting åt allt detta? Vi konstaterade efteråt att ingen kan ensam göra allt med alla kan göra något.

Vi åt sedan vår medhavda matsäck, hade spännande och roliga samtal runt borden. Gick sedan tillbaka ner genom vackra gator och fortsatte samtalen, skrattade en massa och så hann några med en glass, eller två, innan vi åkte tillbaka.

Hela dagen hade himlen varit grå-blå (fast solen sken) men vi klarade oss precis, för exakt när vi satte första foten i land igen kom första regndroppen. Men vad gjorde det? Inget alls, vi hade ju haft en härlig dag tillsammans!

Vi ses!
/Lillemor

På väg...

Många är vi på ett eller annat sätt på väg, antingen på resande fot eller i "bara hemma" men i en personlig utvecklingsfas. 

Att återkomma till vardagen från en ledighet är också en slags resa, tillbaka till den rytm arbete  eller skola innebär. För min del innebar återkomsten till jobbet en rejäl rivstart och fullt upp från morgon till kväll. Samtidigt intressanta och utmanande uppgifter där man behöver vara på tårna och uppmärksam. Därtill många härliga möten med människor, fina samtal och återseenden. 

Höstterminen har i några verksamheter börjat medan andra startar nästa vecka. Bl.a. Träffpunkt Torsdag har då sin första träff för terminen, där vi utgår från Frälsarkransen för våra samtal om livet. 

Har du frågor om just den gruppen är det vara att kontakta mig, antigen via sms, epost eller Skype. 

Onsdag 2/9 börjar onsdagsträffarna på Skärholmens seniorboende kl. 13-15,därefter varannan onsdag. Huddingeträffen börjar onsdagen den 9/9 och sedan fortsättningsvis 1 gång/månaden. Övrig verksamhet ser du till höger här i bloggen. Enskilda samtal, råd och stöd fortsätter precis som tidigare.

Vi ses! 

Soliga hälsningar 

Lillemor

Projekt: Teckenspråkig diakoni i Stockholmst stift inkluerat i Järfälla församling 2014-2017

Projektet: Teckenspråkig diakoni i Stockholms stift, inkluderat i Järfälla församling startade i augusti 2014 och kommer att pågå fram till sommaren 2017.

Projektet ägs av Järfälla församling med stöd av Stockholms stift. I projektet finns en styrgrupp bestående av projektägare kyrkoherde i Järfälla församling, adjungerad präst för det teckenspråkiga arbetet i Stockholms stift, arbetsledande komminister i Maria kyrka samt projektledare. Referensgrupp är under uppbyggnad.

Projektet innefattar tre delar där den första delen ägnats åt att göra en omvärldsbeskrivning med efterföljande analys. Den andra delen innebär att prova den handlingsplan som analysen utmynnat i medan den tredje delen avser att avsluta projektet och skriva en slutrapport. Detta med förhoppning att det då upparbetats en hållbar och långsiktig struktur för den teckenspråkiga diakonin i Stockholms stift.

Projektets första del utmynnade i en omvärldsanalys där framför allt några områden och uppgifter ansågs angelägna att arbeta vidare kring och har kommit att ingå i den handlings- och verksamhetsplan som upprättats och sedan hösten 2015 provas.

Dessa är:

• Öga mot öga
• Gå-kyrka
• Information
• Utbildning

Öga mot öga, med detta avses att inte bara att möta människor där de är i sin situation utan också att möta dem på sitt eget modersmål, i detta fall teckenspråk. Direkta möten utan tolk emellan. Vad betyder det för en människa att i sin utsatta situation få berätta och anförtro om sitt innersta på sitt modersmål direkt öga mot öga, utan att det finns en tolk emellan?

Gå-kyrka, att vara där människor befinner sig. Vi ser att det, bl.a. på grund av arbete eller utbildning, finns församlingar där det befinner sig fler teckenspråkiga än i andra. Vi ser att det också både på grund av men också tack vare, bostadssituation att det bor fler teckenspråkiga i vissa församlingar än i andra. Många av dessa kan av olika skäl inte ta sig några längre sträckor om en komma utanför sin dörr. För dem kan vi också betyda mycket genom att var kyrka där de är.

Att vara "Gå-kyrka" kan också betyda att vara mer aktiv på sociala medier där många människor, också teckenspråkiga har sitt social liv och nätverk. Vara en del av de teckenspråkigas sociala liv genom att aktivt ta del i dövas föreningsliv är också ett sätt att vara Gå-kyrka.

Information, under projektets gång har ett flertal församlingar intervjuats och fått dela sina tankar och erfarenheter kring teckenspråk. Utifrån detta har projektet förstått och tagit till sig att information behövs till församlingar. Detta för att sprida kunskap om teckenspråk och teckenspråkigas situation och möjligheter men också för att informera församlingarna om de resurser som redan finns i stiftet. Så att församlingar har kunskap om var Stockholms stifts resursförsamling för det teckenspråkiga arbetet finns, att de kan hänvisa teckenspråkiga dit men också själva hämta kunskap och information.

Utbildning, några församlingar har som ovan nämnts, fler teckenspråkiga än andra och har därmed ett vistelseansvar. Dessa församlingar har kontaktats för djupare intervjuer och informationsutbyte. Till dessa församlingar kan fördjupad utbildning ges för att stötta dem i sina möten och relationer med teckenspråkiga.

Möjlighet till någon form av inspirationsdag/utbildning och informationsdag kommer så småningom också inbjudas till. Denna kommer att ligga någon gång under våren 2016 och riktar sig till församlingsanställda som har ett intresse av att öka sin kunskap och förståelse för teckenspråkiga.

Det var lite kort information om projektet.
Fler frågor, kontakta mig gärna!

/Lillemor Lindahl
projektledare och diakon i det teckenspråkiga arbetet i Stockholms stift

tel (tal): 08-580 21866
sms: 070-885 61 08
epost: Lillemor.lindahl@svenskakyrkan.se

Projektet: Teckenspråkig diakoni i Stockholms stift, inkluderat i Järfälla församling 2014-2017

Projektet: Teckenspråkig diakoni i Stockholms stift, inkluderat i Järfälla församling 2014-2017 startade i augusti 2014.

Projektägare är Järfälla församling med stöd av Stockholms stift. Projektet har en styrgrupp vari projektägare, adjungerad präst på stiftskansliet, arbetsledande komminister i den teckenspråkiga resursförsamlingen samt projektledare ingår. Referensgrupp är under uppbyggnad.

Projektet är indelat i tre faser vari den första ägnats åt en omvärldsbeskrivning och så småningom en omvärldsanalys.
Projektets andra del innebär att prova den handlingsplan som projektets första del utmynnade i.
Den tredje delen innebär att avsluta projektet men en förhoppning om att hållbara och långsiktiga strukturer skapats för den teckenspråkiga diakonin, för att till sist skriva en slutrapport. Projektet kommer avslutas sommaren 2017.

Efter omvärldsbeskrivningen och dess analys kunde styrgruppen se att det fanns några områden och uppgifter som visade sig angeläget att fortsätta att arbeta vidare med.

Dessa är:

• Öga mot öga, dvs. direkta möten med människor på sitt eget modersmål, i detta fall teckenspråk, dvs kommunikation öga mot öga/människa till människa, utan tolk. 

Oavsett väder och vind

önskar jag er alla...

En riktigt skön sommar!

/ Lillemor 

Pst... Jag har semester men är åter i tjänst 17 augusti.